Ett starkt skelett kräver mineraler som kalcium och magnesium. D-vitamin är också känt för att vara viktigt för kalciumupptaget, och brist är vanligt bland äldre. Det tyder också på att brist på A-vitamin, folsyra och K-vitamin är mycket vanligare bland äldre patienter med benfrakturer jämfört med en frisk kontrollgrupp. Detta framgår av en ny studie som har publicerats i tidskriften Frontiers in Nutrition, där forskarna kommer närmare in på vitaminernas betydelse för skeletthälsan.

Reumatoid artrit kännetecknas av kronisk inflammation som angriper och förstör lederna. Det ökar samtidigt risken för cirkulations- och luftvägssjukdomar samt för tidig död. Enligt en översiktsartikel som har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Clinical Rheumatology kan tillskott med D-, B12-, C- och K2-vitamin vara avgörande för att reglera inflammationer, skeletthälsan, cirkulationen och en förbättrad allmän hälsa.

Benbrott kan vara livsfarligt, särskilt när vi åldras, med höftfrakturer som ofta leder till sjukhusinläggning och tidig död. Men det verkar nu som att ett större intag av K1-vitamin från spenat, kål och andra grönsaker minskar risken för benbrott senare i livet. Detta framgår av en studie från Edith Cowan University i Australien. K1-vitaminets gynnsamma effekt på skeletthälsan beror på dess omvandling till K2-vitamin i tarmen, och K2-vitaminberoende proteiner avlägsnar kalcium från blodkärlen för att sedan avsätta det i skelettet.

- som fortfarande är den största dödsorsaken

Kostens innehåll av K1- och K2-vitamin minskar risken för åderförkalkning och hjärt- och kärlsjukdomar via flera mekanismer. Men det har gjorts relativt få studier som visar på sambandet. I en dansk studie, publicerad i Journal of the American Heart Association, har forskarna därför tittat närmare på hur kostens innehåll av de två K-vitaminerna hänger samman med sjukhusinläggningar på grund av åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdomar. Men hur motverkar K-vitamin åderförkalkning, och hur mycket behöver vi egentligen?

- även hos rökare

Det har länge varit känt att K2-vitamin är viktigt för kretsloppet och skeletthälsan. Enligt en ny studie tyder det på att K2-vitamin också kan minska risken för att rökare och nikotinanvändare får hjärt-kärlsjukdomar. Detta beror på att K2-vitamin motverkar oxidativ stress och åderförkalkning. Forskarna kommer därför in på vikten av K2-vitamin för folkhälsan, vilket också omfattar ohälsosamma befolkningsgrupper som rökare.

Brist på K2-vitamin ökar risken för styva artärer och åderförkalkning, vilket är den vanligaste dödsorsaken i världen. Det framgår av två nya studier som publicerats i tidskrifterna American Journal of Hypertension och Nephron. En annan studie, publicerad i tidskriften Clinical Nutrition, visar att ett dagligt tillskott av K2-vitamin minskar risken för tidig död orsakad av hjärtsjukdom. Förr i tiden fick vi mycket mer K2-vitamin genom fermenterade livsmedel som därför förtjänar en comeback. Det är också viktigt att känna till skillnaden mellan K1-vitamin och K2-vitamin.

Risken för att drabbas av demens och neurologiska sjukdomar stiger med åldern. Kosten har stor betydelse och man tror att utbredd brist på K2-vitamin spelar en särskild roll. För att testa hypotesen har en grupp forskare mätt nivån av K2-vitamin i hjärnan hos avlidna, äldre personer. Forskarna fann att hjärnor med högre koncentrationer av K2-vitamin hade ett betydande samband med färre fall av kognitiv försämring, demens och Alzheimers sjukdom. Det beror bland annat på att K2-vitamin motverkar såväl förkalkningar som ansamlingar av skadliga proteiner samt inflammation i hjärnan. Studien, som har publicerats i tidskriften Alzheimer’s & Dementia, kastar nytt ljus över K-vitaminets potential för hjärnans hälsa, och hur viktigt det är att få i sig tillräckligt.

Hjärt- och kärlsjukdomar är fortfarande den vanligaste dödsorsaken, och det visar sig att en alarmerande brist på K2-vitamin är en bidragande orsak. Detta framgår av en ny översiktsartikel publicerad i Open Heart. Författarna kommer närmare in på hur K2-vitamin reglerar kroppens kalciumfördelning, och hur brister ökar risken för åderförkalkning, artärstelhet, insulinresistens och hjärtsvikt. Å andra sidan har tillskott med K2-vitamin visat sig förbättra cirkulationen och hjärthälsan på flera fronter. Tillskott kan också ha en positiv effekt vid inflammationstillstånd och typ 2-diabetes. Samtidigt är det problematiskt att den moderna kosten innehåller för lite K2-vitamin, och att flera läkemedelstyper hämmar kroppens utnyttjande av K2-vitamin. Men hur mycket behöver vi egentligen?

- för livskvalitet och hälsa

Dagens kvinnor lever ofta mer än en tredjedel av sina liv efter menopausen. När menstruationen upphör sker en rad hormonella förändringar och andra åldringsprocesser som på sikt kan påverka livskvaliteten och hälsan. En rad studier pekar på att vissa B-vitaminer, samt C-vitamin, D-vitamin och K2-vitamin på olika sätt har betydelse för humör, kognitiva funktioner, cirkulation, slemhinnor, bindväv, skelett, cancerförebyggande och andra funktioner. Det är därför viktigt att vara välförsedd med dessa vitaminer, och särskilt efter menopausen, då kvinnor är särskilt sårbara.

Det är många som inte konsumerar mejeriprodukter på grund av överkänslighet, eftersom de är veganer eller på grund av andra skäl. Mjölk innehåller flera näringsämnen, där mest fokus ligger på kalcium. Men man kan enkelt fått tillräckligt med kalcium från andra livsmedel. Det tyder dessutom på att D-vitamin, K2-vitamin och själva balansen mellan kalcium och magnesium är ännu viktigare för att bygga upp och underhålla ett starkt skelett. Man måste också tänka på att socker, läsk, stimulantia och vissa typer av läkemedel kan störa skelettuppbyggande processer. Så ett starkt skelett handlar om mycket mer än mejeriprodukter och kalcium. Och vi måste förstås komma ihåg daglig träning som belastar skelettet.

- med fyra viktiga näringsämnen

Våra födelsebevis avslöjar hur gamla vi är, men vår biologiska ålder säger mer om vår hälsa och förväntade livslängd. Den biologiska åldern är nära kopplad till blodcirkulationen, där åderförkalkning och artärstelhet är en progressiv process som i slutändan orsakar flest dödsfall. Ändå kan man göra mycket själv genom att vara välförsedd med de näringsämnen som har en särskild inverkan på blodcirkulationen. I den här artikeln tittar vi därför närmare på några aktuella studier på K2-vitamin, Q10, selen och omega-3, som på olika sätt förebygger åderförkalkning, artärstelhet och för tidig död på grund av hög blodcirkulationsålder.

Åldrande är en komplex process som ökar risken för kroniska sjukdomar. Dessutom är menopausen förknippad med en ökad risk för metabolt syndrom, benskörhet och hjärt-kärlsjukdomar. Kost och livsstil är viktiga faktorer, och det verkar nu som om en kombinerad behandling med D- och K2-vitamin har en betydande positiv effekt på skelett-, hjärt- och cirkulationshälsan hos kvinnor i postmenopausen. Detta framgår av en översiktsartikel som har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nutrients, där forskarna redogör för den synergistiska effekten mellan de två näringsämnena.

Statiner mot högt kolesterol är ett av de mest sålda läkemedlen. Men det föreligger dock en växande oenighet om effekten av statiner vid förebyggande av åderförkalkning och cirkulationssjukdomar, som handlar om något annat än kolesterol. Det visar sig nämligen att statiner också hämmar egenproduktionen av K2-vitamin, vilket bidrar till att avlägsna kalcium från blodomloppet. I en ny studie publicerad i den vetenskapliga tidningen Medical Sciences, drar forskarna slutsatsen att det förekommer fler fall av åderförkalkning bland statinanvändare jämfört med icke-statinanvändare, oavsett närvaron av en diagnostiserad hjärt-kärlsjukdom. Det betyder med andra ord att statiner, tvärtemot förväntningarna, ökar risken för åderförkalkning. Detta avslöjande ligger i linje med tidigare studier. Det har länge varit känt att statiner också hämmar bildandet av koenzymet Q10 och D-vitamin, vilket har andra konsekvenser för hjärtat och kretsloppet.

D-vitamin är avgörande för immunförsvaret, humöret, blodsockret, cirkulationen, skelettet och den allmänna hälsan. Men den form av D-vitamin som vi bildar i huden från solen eller får genom tillskott är passiv. Därför måste denna form först omvandlas i levern till den form som mäts i blodet, och sedan till den aktiva steroidform som de flesta celler och organ behöver. Det visar sig dessutom att magnesium, zink och K-vitamin har avgörande betydelse för D-vitaminets omvandling till den aktiva steroidformen. Det betyder samtidigt att man trots en del sol eller tillskott mycket väl kan ha låga nivåer av D-vitamin i blodet, eller inte kan utnyttja vitaminet tillräckligt bra, om man lider brist på andra näringsämnen. Detta framgår av en översiktsartikel som har publicerats i tidskriften Nutrients.

Det har tidigare bevisats att hårt drabbade coronapatienter ofta lider brist på D-vitamin och selen, vilket har betydelse för ett välfungerande immunförsvar. En dansk forskargrupp har nu bekräftat en holländsk studie som visar att brist på K-vitamin också är vanligt bland hårt drabbade coronapatienter. K-vitamin finns särskilt i mörkgröna grönsaker, och i kroppen uppträder det både som K1-vitamin och K2-vitamin med olika funktioner. Brist på K-vitamin eller dåligt utnyttjande kan bero på ensidig kost och vissa typer av läkemedel. Även om det ännu inte finns några bevis för att K-vitamin kan förebygga eller mildra coronainfektioner kommer forskarna med flera intressanta hypoteser.

Antalet typ 2-diabetiker ökar explosivt och sjukdomen är den största orsaken till blindhet, njursvikt, hjärtinfarkt, stroke och benamputationer. Många har dessutom förstadiet insulinresistens, som är förbundet med trötthet, ökad hunger och tilltagande övervikt. Kosten har stor betydelse, och enligt en ny översiktsartikel publicerad i Human Nutrition and Metabolism är det tydligt vilken effekt olika B-vitaminer, D-vitamin, K-vitamin, E-vitamin och zink har på insulinkänsligheten och behandlingen av diabetes. Tidigare studier har dessutom visat att krom och magnesium också spelar en särskild roll för insulinkänsligheten och blodsockret.