Benskörhet och höftfrakturer är kopplat till vitaminbrist

Ett starkt skelett kräver mineraler som kalcium och magnesium. D-vitamin är också känt för att vara viktigt för kalciumupptaget, och brist är vanligt bland äldre. Det tyder också på att brist på A-vitamin, folsyra och K-vitamin är mycket vanligare bland äldre patienter med benfrakturer jämfört med en frisk kontrollgrupp. Detta framgår av en ny studie som har publicerats i tidskriften Frontiers in Nutrition, där forskarna kommer närmare in på vitaminernas betydelse för skeletthälsan.

I takt med att världens befolkning åldras ökar antalet människor som drabbas av benskörhet och frakturer, särskilt i höften. Höftfrakturer, som är en fraktur på lårbenshalsen, uppträder ofta i samband med fall. Efter operationen kan många patienter inte längre ta hand om sig själva och hamnar ofta på äldreboende. I allmänhet är höftfrakturer förknippade med ett antal allvarliga komplikationer, och 20–30 procent dör inom det första året på grund av infektioner, hjärtsjukdomar, blodproppar i benen eller andra komplikationer.
Eftersom höftfrakturer är förbundna med så många mänskliga och ekonomiska kostnader är det viktigt att göra mer av förebyggandet. I detta avseende rekommenderas äldre vanligtvis ta tillskott med kalcium och D-vitamin, eftersom D-vitamin är viktigt för upptaget av kalcium i blodomloppet. Men magnesium behövs också för att hjälpa till att lagra in 99 procent av kroppens kalcium i skelettet och tänderna. Studier har också visat att A-, B-, E-och K-vitaminer spelar en roll i skelett-metabolismen och att brist ökar risken för benskörhet. Den nya studien syftade därför till att undersöka detta närmare, eftersom det kan bidra till bättre förebyggande av benskörhet och höftfrakturer.

Patienter med benfrakturer lider brist på flera vitaminer

I den nya studien ingick 210 patienter med höftfraktur och en kontrollgrupp bestående av 402 friska personer. Samtliga deltagare var 65 år eller äldre.
Genom blodprov mättes deltagarnas nivåer av A-vitamin, olika B-vitaminer, D-vitamin, E-vitamin och K-vitamin. Forskarna undersökte också deltagarnas näringsstatus med hjälp av andra markörer.
Studien visade att nivåerna av A-vitamin, B9-vitamin (folsyra), K-vitamin, D-vitamin och E-vitamin var lägre i gruppen med höftfrakturer jämfört med den friska kontrollgruppen. Dessutom förekom D-vitaminbrist hos mer än 80 % av båda grupperna.
I studien kommer forskarna närmare in på hur olika vitaminer påverkar skeletthälsan, vilket framgår nedan.

A-vitamin

A-vitaminets roll för skeletthälsan är kontroversiell. Studier visar dock att A-vitamin är involverat i skelett-metabolismen. Dessutom fungerar A-vitamin som en kraftfull antioxidant som skyddar cellerna mot skador som orsakas av fria radikaler och oxidativ stress. Det tyder dessutom på att sambandet mellan A-vitaminbrist och benskörhet är mer uttalat hos överviktiga och personer som även lider av D-vitaminbrist. Detta stöder en hypotes om att A- och D-vitamin samverkar i skelett-metabolismen. Därför rekommenderar forskarna att äldre låter mäta sina A-vitaminnivåer, särskilt om de också lider brist på D-vitamin.
Sammantaget tyder det på att A-vitamin är viktigt för upptaget och utnyttjandet av de andra tre fettlösliga vitaminerna (D-, E- och K-vitamin).
Rent A-vitamin (retinol) finns i animaliska källor som torskleverolja, lever, smör, ost, äggula och fet fisk.
Betakaroten, som är ett förstadium, finns i vegetabiliska källor som morötter, paprika, kål, spenat, tomater och persilja.
Det är relativt lätt att få i sig tillräckligt med A-vitamin genom en hälsosam och varierad kost med fokus på animaliska fetter och vegetabiliska källor.

D-vitamin

D-vitamin ökar tarmens upptag av kalcium, som förs vidare till skelettet via blodomloppet. Produktionen av parathormon (PTH) i bisköldkörtlarna reglerar kalciumnivåerna i blodet. Men som det framgår är D-vitaminbrist mycket vanligt och har visat sig påverka skelettets mineraltäthet, produktionen av PTH i bisköldkörtlarna och en markör för skelettförändringar som kallas BTM (Bone Turnover Markers).
Den högtstående sommarsolen är den viktigaste källan till D-vitamin som vi bildar i huden. D-vitamin finns också i torskleverolja, fet fisk, torskrom och äggula, men kosten bidrar bara med blygsamma mängder.
Brist på sommarsol, vintermånaderna, åldringsprocesser, övervikt och diabetes ökar risken för D-vitaminbrist.

K-vitamin

K-vitamin finns som K1 och K2, där K2-vitamin är särskilt viktigt för skelettet och kalciumomsättningen. K-vitamin är följaktligen viktigt för bildandet av Matrix-Gla-protein (MGP), som avlägsnar kalcium från blodomloppet. K2-vitamin är också viktigt för proteinet osteocalcin, som lagrar in kalcium i skelettet.
Brist på K2-vitamin ökar därför risken för åderförkalkning och benskörhet, eftersom kroppens fördelning av kalcium inte fungerar som den ska.
D-vitamin har dessutom en synergistisk effekt med K-vitamin, eftersom D-vitamin kan uppreglera MGP.
K2-vitamin finns framför allt i fermenterade produkter som smör, lagrad ost och surkål, där det bildas av bakterier. K2-vitamin finns också i äggula och feta styckningsdetaljer från betande djur.
En välfungerande tarmflora kan dessutom bilda K2-vitamin utifrån K1-vitamin.
K1-vitamin finns främst i kål, spenat, persilja och andra bladgrönsaker.
Brist på K2-vitamin kan orsakas av obalanserad kost, dålig tarmflora samt kolesterolsänkande läkemedel (statiner) som blockerar syntesen av K2-vitamin och aktiveringen av MGP.

B9-vitamin (folsyra)

Flera studier har undersökt sambandet mellan blodets nivå av B9-vitamin och skeletthälsan.
För det första är B9-vitamin viktigt för blodbildningen, som är avgörande för energinivån. För det andra är B9-vitamin viktigt för nedbrytningen av en aminosyra som kallas homocystein. Om blodinnehållet av homocystein blir för högt kan det fungera som ett giftämne som skadar cellerna och blodcirkulationen. Flera studier har redan visat att en förhöjd homocysteinnivå ökar risken för demens, Alzheimers och stroke, vilket i sig kan öka risken för fall och höftfrakturer.
Det tyder dessutom på att en kombination av B9- och D-vitamin kan förbättra den kognitiva funktionen och medvetenheten hos patienter med mild kognitiv störning och Alzheimers. Detta kan samtidigt bidra till att förebygga fall och höftfrakturer.
B9-vitamin finns i lever, ägg, baljväxter, kål och andra grönsaker, nötter och mejeriprodukter.
Brist kan bland annat orsakas av en obalanserad kost, alkohol, tarmsjukdomar och syraneutraliserande läkemedel.

Slutsats och nya riktlinjer för skeletthälsan

Studien visade att äldre patienter med höftfrakturer lider brist på flera olika vitaminer jämfört med en frisk kontrollgrupp i samma ålder. Patienterna med höftfraktur led särskilt stor brist på A-, K- och B9-vitamin. Brist på D-vitamin var mycket vanligt förekommande i båda grupperna.
Enligt forskarna kan resultaten av studien bidra till en bättre förståelse av vitaminernas betydelse för skeletthälsan och hur vitaminerna samverkar. Det är också relevant att ta blodprover för att upptäcka ytterligare brister.
Man bör samtidigt komma ihåg att det dessutom förekommer interaktioner mellan kalcium, magnesium och D-vitamin, och att eventuella kalciumtillskott alltid bör kombineras med magnesium.

Referenser:

Qifei He et al. Association between vitamin levels and geriatric hip fractures: A cross-sectional study. Frontiers in Nutrition 2025

Niamh Aspell et al. Vitamin D Deficiency Is Associated With Impaired Muscle Strength And Physical Performance in Community-Dwelling Older Adults: Findings From The English Longitudinal Study Of Ageing. Clinical Interventions in Aging. 2019

Harumi Okuyama et al. Statins stimulates atherosclerosis and Heart failure: pharmacological mechanism. Expert Rev Clin Pharmacol. 2015