Kalciumtillskott ökar risken för åderförkalkning, blodproppar och andra biverkningar

Många människor tar kalciumtillskott för skeletthälsan. Det minskar dock inte risken för benfrakturer särskilt väl, och kan till och med vara förknippat med ett antal allvarliga biverkningar och tidig död. Detta beror på att kalcium från kosttillskott kan ansamlas i kärlväggen, vilket ökar risken för åderförkalkning och blodproppar i hjärtat. Detta enligt en ny översiktsartikel som har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Current Osteoporosis Reports. Det är också viktigt att vara uppmärksam på att kroppens kalciumupptag, kalciumfördelning och skeletthälsa är beroende av C-, D- och K2-vitamin samt magnesium.

Eftersom skelettet innehåller cirka 99 procent av kroppens kalcium har man i årtionden ordinerat kalciumtillskott för att förebygga benskörhet. Strax efter att man började mäta benmineraltätheten (BMD) visade studier från 1990-talet (Chapuy et al) att tillskott med kalcium- och D-vitamin i mindre utsträckning minskade benfrakturer hos äldre kvinnor som bodde på äldreboende. Det visade sig också att dessa kvinnor led allvarlig brist på D-vitamin som är nödvändigt för kalciumupptaget. Trots detta banade studien väg för den framtida standardbehandlingen av benskörhet, där ganska stora doser kalcium förskrivs tillsammans med D-vitamin.
Sedan dess har dock ett flertal studier visat att det inte är riskfritt att förskriva stora mängder kalcium. För det första kan kalciumtillskott öka risken för förstoppning och hämma upptaget av järn, zink och magnesium. För det andra ökar det risken för njursten. För det tredje har metaanalyser visat att kalciumtillskott ökar risken för hjärtinfarkt med 10–20 procent. Detta är inte fallet om man får i sig kalcium via kosten.
Under normala omständigheter bör kalciumnivån i blodet vara noggrant reglerad. Intag av kalciumrika kosttillskott ökar dock kalciuminnehållet i blodet under de närmaste åtta timmarna, vilket ökar risken för åderförkalkning och högt blodtryck. Enligt översiktsartikeln har ett antal studier med mendelsk randomisering visat att förhöjda kalciumnivåer i blodet ökar risken för hjärt-kärlsjukdom och tidig död.
Det tyder också på att stora kalciumtillskott, ofta i kombination med lite D-vitamin, inte är särskilt effektiva för att förebygga benskörhet. Detta beror på att magnesium och K2-vitamin har en större roll i samband med kroppens kalciumfördelning.
Man bör samtidigt vara uppmärksam på att nerv-, muskel- och andra mjukvävnadsceller bara bör innehålla mycket lite kalcium, motsvarande mindre än en procent av kroppens kalcium. Kalciumjonerna ser till att nervcellerna kan skicka signaler, att musklerna kan dra ihop sig och att hjärtat kan slå, vilket naturligtvis är livsviktigt. Men om för många kalciumjoner strömmar in i dessa celler finns det en risk för att de blir överaktiva och stressade. Det kan också utlösa inflammatoriska tillstånd och celldöd.

Hur mycket kalcium behöver vi?

Majoriteten av världens befolkning får i sig kalcium från gröna grönsaker, nötter, frön, mandel, fullkorn, ägg och vatten.
Studier från Afrika och Asien har visat att ett dagligt intag av några 100 mg kalcium är tillräckligt för skeletthälsan. Ett intag på mindre än 200 mg kan dock leda till att barn får rakit.
År 1974 rekommenderade Världshälsoorganisationen och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation 400–500 mg kalcium per dag för vuxna.
Senare studier av nunnor i klimakteriet visade att deras kalciumbehov låg på 990 mg per dag. Och kvinnor efter menopausen behövde 1 500 mg per dag. Även om dessa studier har legat till grund för de nuvarande officiella rekommendationerna i västvärlden, tyder senare studier på att det inte finns någon biologisk grund för dessa stora rekommendationer. Detta beror på att kroppens kalciumbalans handlar om mycket mer än kalciumtillskott.
En analys av kalciumbalansen som genomfördes 2016 på kinesiska kvinnor över 60 år visade att ett intag på 300 mg per dag genom kinesisk standardkost var tillräckligt för att upprätthålla en positiv kalciumbalans och ett friskt skelett.
Enligt en äldre studie av japanska kvinnor får de i sig cirka 400–500 mg kalcium per dag via kosten och drabbas av benskörhet i mindre utsträckning än europeiska och amerikanska kvinnor. I gengäld får asiatiska kvinnor i sig mer magnesium från grönsaker och mer K2-vitamin från fermenterade produkter.
I Danmark är den officiella dagliga rekommendationen för kalcium, RI, 800 mg för vuxna. Dansk Endokrinologisk Selskab (DES) rekommenderar dock att man tar 1 000–1 200 mg kalcium om dagen tillsammans med D-vitamin om man lider av benskörhet (osteoporos). Men som den nya översiktsartikeln och ett stort antal studier visar finns det en risk att dessa stora kalciumtillskott gör mer skada än nytta genom att öka risken för hjärt-kärlsjukdomar, blodproppar, inflammation och andra allvarliga biverkningar.

• Flera forskare avråder från kalciumtillskott som enda tillskott.

Vilken effekt har vitamin C-, D- och K2-vitamin samt magnesium på skeletthälsan?

Som det framgår handlar ett friskt skelett och benmineraltäthet om mycket mer än kalcium.
C-vitamin ingår i bindvävens kollagen, som har betydelse för strukturen i skelett, blodkärl och annan vävnad. Enligt en polsk studie (Alicja Eaa Tetaczak et al) kan C-vitaminbrist orsaka förändringar i skelettets extracellulära matris samt i blodkärl och senor, vilket kan leda till benskörhet.
D-vitaminet avgör bland annat hur mycket kalcium som tas upp från tarmen. Men om en måltid, inklusive tillskott, innehåller för mycket kalcium kan det tömma kroppen på D-vitamin. Dessutom är D-vitaminbrist redan mycket vanligt, och det finns ingen garanti för att de officiella rekommendationerna optimerar D-vitaminnivåerna i blodet.
Magnesium fungerar som en dörrvakt i cellmembranens kalciumkanal. Här sörjer magnesiumet för att låsa in merparten av kalciumet i bencellerna, och 60 procent av kroppens magnesium finns i skelettet, där det också har andra funktioner för skeletthälsan. Magnesiumet sörjer även för att kalciumkoncentrationen förblir mycket låg i mjukvävnadsceller som nerv- och muskelvävnad. Vid magnesiumbrist, som också är utbrett, har kroppens kalciumfördelning hamnat utom kontroll. Detta ökar risken för benskörhet, hjärt-kärlsjukdom, cellstress och inflammationer eftersom kalciumet då hamnar i fel vävnader. Det är också ett faktum att kroppen behöver mindre kalcium när det förekommer optimala mängder magnesium.
K2-vitamin är viktigt för bildandet av två proteiner som har betydelse för skeletthälsan. I blodkärlen verkar K2-vitamin genom att aktivera MGP (matrix Gla), som avlägsnar kalcium från blodomloppet och därmed har en kraftfull förmåga att förhindra åderförkalkning. K2-vitamin är också viktigt för bildandet av osteokalcin, som stärker benvävnaden via en process som kallas karboxylering.
Förr i tiden fick vi i oss mer K2-vitamin från fermenterade produkter. K2-vitamin finns också i feta livsmedel som äggula, smör och lagrad ost från betande djur. Det är också möjligt att bilda K2-vitamin utifrån K1-vitamin. Detta kräver dock att man får i sig tillräckligt med K1-vitamin via kosten och har en välfungerande tarmflora.

Akta dig för ”skelettbovar” och kom ihåg att motionera

• Läsk, socker och alkohol kan störa skelettuppbyggnaden.
• Kolesterolsänkande statiner hämmar D- och K2-vitamin, som också bildas utifrån kolesterol.
• Syraneutraliserande och vätskedrivande läkemedel, blodförtunnande medel (warfarin), antidepressiva medel och kortikosteroider kan öka utsöndringen av kalcium eller på annat sätt störa kalciummetabolismen.
• Ditt skelett mår bra av daglig motion med belastning.

Referenser:

Ian R Reid. Calcium Supplementation – Efficacy and safety. Current Osteoporosis Reports 2025

Alicja Eea Rataczak et al. Vitamin C Deficiency and the Risk of Osteoporosis in Patients with an Inflammatory Bowel Disease. Nutrients 2020

Andrea Rosanoff et al. Essential Nutrient Interactions: Does Low or Suboptimal Magnesium Interact with Vitamin D and/or Calcium status. Advances in Nutrition 2016

Nutrition insight. Role of Vitamin K in Bone Health Underlined in New Study. June 2017

Fujita T, Fukase M. Comparison of osteoporosis and calcium intake between Japan and United States. PubMed. 2002