Menopausen och vikten av särskilda vitaminer

- för livskvalitet och hälsa

Dagens kvinnor lever ofta mer än en tredjedel av sina liv efter menopausen. När menstruationen upphör sker en rad hormonella förändringar och andra åldringsprocesser som på sikt kan påverka livskvaliteten och hälsan. En rad studier pekar på att vissa B-vitaminer, samt C-vitamin, D-vitamin och K2-vitamin på olika sätt har betydelse för humör, kognitiva funktioner, cirkulation, slemhinnor, bindväv, skelett, cancerförebyggande och andra funktioner. Det är därför viktigt att vara välförsedd med dessa vitaminer, och särskilt efter menopausen, då kvinnor är särskilt sårbara.

B-vitaminer

De olika B-vitaminerna fungerar som ett biologiskt team som har betydelse för energiomsättningen, blodbildningen, nervsystemet, hormonsystemet, muskler samt hud och hår. Efter menopausen lider kvinnor ofta brist på B-vitaminer på grund av en ensidig raffinerad kost, dåligt upptag eller användning av olika typer av läkemedel som interagerar med B-vitaminerna. Stress och missbruk av alkohol eller andra stimulantia dränerar i sig kroppen på B-vitaminer. Man ska också komma ihåg att B12-vitamin bara finns i animaliska produkter, och att allvarliga bristsymtom kan smyga sig på när leverns depåer är uttömda.
Flera studier har successivt visat att brist på B-vitaminer ökar risken för trötthet, kognitiv försämring, demens och Alzheimers sjukdom hos kvinnor efter menopausen.
I översiktsartikeln hänvisar författarna mer specifikt till att B12-vitamin, folsyra och B6-vitamin sörjer för att vi bryter ner aminosyran homocystein, då förhöjda nivåer kan skapa oxidativ stress, belasta cirkulationen och förstöra nervcellerna. En förhöjd nivå av homocystein kan också öka risken för benskörhet och benfrakturer efter menopausen.
Metaanalyser har dessutom visat att man genom att inta B-vitaminer, som sänker homocysteinnivån, minskar risken för stroke med 19–24 procent.
Sammantaget finns det många anledningar till att kvinnor bör vara välförsedda med alla viktiga B-vitaminer efter menopausen.

• Menopaus handlar inte om någon paus, benämningen härstammar från de latinska orden meno (= månad) och pausa (= upphörande).

C-vitamin

C-vitamin är särskilt viktigt för bildandet av bindvävskollagen, immunförsvaret, cirkulationen och sårläkning. Flera studier av kvinnor i klimakteriet har visat att det dagliga intaget av C-vitamin är positivt relaterat till benhälsa och bentäthet, som i studierna mättes i ländryggen, lårbenet och höfterna.
Andra studier på kvinnor efter menopausen har visat att tillskott med C-vitamin är förbundet med bättre kognitiva funktioner enligt en särskild skala (MMSE) samt mindre ansamlingar av skadliga proteiner (beta-amyloid) i hjärnan, vilket skapar grogrund för utveckling av Alzheimers sjukdom.
Kvinnor i klimakteriet löper också större risk för att drabbas av en snabb nedgång i aktiviteten i hjärtats vänstra ventrikel, vilket kan återspegla begynnande hjärtsvikt. Ökad oxidativ stress har också observerats, där närvaron av för många fria radikaler bidrar till nedsatt funktion av hjärtats vänstra ventrikel. C-vitamin fungerar i detta sammanhang som en viktig antioxidant som motverkar oxidativ stress.
I samband med eventuella tillskott rekommenderas syraneutrala tillskott som är skonsamma för magen.

D-vitamin

De flesta av kroppens celler har receptorer för D-vitamin, vilket anses vara ett steroidhormon. D-vitaminbrist är särskilt vanligt bland kvinnor i klimakteriet. För det första på grund av vintermånaderna och för lite sol under sommarmånaderna. För det andra för att det efter menopausen blir svårare att bilda vitaminet från solen och aktivera det i njurarna och på andra ställen. Och för det tredje eftersom övervikt, typ 2-diabetes, solkrämer och kolesterolsänkande läkemedel också gör det svårare att bilda vitaminet.
Flera studier visar att tillskott med D-vitamin kan förbättra livskvaliteten och hälsan, eftersom det hjälper till att förebygga infektioner, kroniska inflammationer, benskörhet, hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, cancer och neurologiska sjukdomar. Det tyder också på att tillskott med D-vitamin kan hänga samman med en längre livslängd.
När D-vitamintillskott har varit kontroversiella och visat olika resultat i studier beror det bland annat på att ingen effekt ska förväntas om det inte föreligger någon brist, om kvaliteten på tillskotten är dålig, om dosen är för låg eller om tillskott tas under en kort tidsperiod utan att optimera blodets nivå.
De officiella rekommendationerna ligger på 5–20 mikrogram per dag, där hänsyn främst tas till skeletthälsan och inte D-vitaminets många andra funktioner. Därför bör man först och främst sträva efter en optimal nivå i blodet, som bör ligga på över 75 nmol/l under hela året och hela livet.
Det finns starka tillskott med D-vitamin på marknaden. Enligt Efsa (Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet) ligger den övre dagliga gränsen för vuxna på 100 mikrogram. Eftersom D-vitamin är fettlösligt får man det bästa utnyttjandet vid intag av tillskott i kapselform, där D-vitaminet är upplöst i olja.

K2-vitamin (menakinon)

K2-vitamin har särskilt stor betydelse för kretsloppet och skelettet. Detta beror på att K2-vitamin aktiverar ett särskilt protein (Matrix Gla) som avlägsnar överskott av kalcium från artärerna. K2-vitamin aktiverar även ett annat protein (osteokalcin), som bidrar till att lagra in kalcium i skelettet, vilket ökar bentätheten. På så sätt kan K2-vitamin både motverka åderförkalkning och benskörhet, vilket blir problematiskt för många kvinnor i klimakteriet.
En metaanalys av kvinnor i klimakteriet har till exempel visat att tillskott med K2-vitamin förbättrar bentätheten och minskar frakturer.
K2-vitamin har också betydelse för bildandet av andra metaboliter, som kan ha betydelse för hjärnhälsan.
K2-vitamin finns i ekologiskt kött, ägg, smör och andra feta mejeriprodukter samt fermenterade produkter som surkål, kefir och Natto (fermenterade sojabönor). Vi kan också bilda K2-vitamin utifrån K1-vitamin i en välfungerande tarmflora. Men en ensidig kost samt långvarig användning av warfarin (K-vitaminantagonist mot blodproppar), antibiotika, antacida läkemedel, acetylsalicylsyrapreparat och kolesterolsänkande läkemedel (statiner) ökar risken för brist på K2-vitamin.
Endast officiella dagliga rekommendationer, RI, för K1-vitamin på 75 mikrogram har fastställts. Men förmågan att omvandla K1-vitamin till K2-vitamin varierar mycket.
Flera studier tyder på att vi med fördel kan inta ganska höga doser av K2-vitamin på 75–180 mikrogram per dag, och att det inte föreligger några biverkningar. Men man bör inte ta tillskott med K2-vitamin tillsammans med blodförtunnande läkemedel.

Referenser:

Zhaojun Mei et al. The role of vitamin D in menopausal women´s health. Frontiers in Physiology. 2023

Pawel Milart et al. Selected vitamins and quality of life in menopausal women. Menopause Review. 2018

Ming-ling Ma, et al. Efficacy of vitamin K2 in the prevention and treatment of postmenopausal osteoporosis. A systematic review and meta-analysis of randomized trialt. Frontiers in Public Health. 2022