Ubikvinon eller ubikinol – spelar det egentligen någon roll?

Ubikvinon eller ubikinol – spelar det egentligen någon roll? Ända sedan ämnet Q10 upptäcktes 1957 har forskarna varit upptagna av detta fascinerande näringsämne, eftersom det uppenbarligen spela en så viktigt roll för människors hälsa. Ett annat ord för koenzym Q10 är ”ubikvinon”, vilket hänger samman med ämnets värde för hela kroppen. ”Ubi” betyder kort och gott ”överallt”. Under 2006 försökte man marknadsföra en ny form av CoQ10 som hette ”ubikinol”. Kunniga marknadsförare försökte lansera denna som en ny och förbättrad CoQ10-källa, som kroppen påstått kunde ta upp lättare, och som skulle verka bättre än ubikvinon. Både konsumenter och forskare blev förvirrade över detta och började ifrågasätta den traditionella formen av CoQ10 – ubikvinon – även om denna form av ämnet hade sålts och använts inom forskning under alla år.

Dyrare och mindre stabil

Finns det i grunden någon skillnad? Är ubikinol bättre än ubikvinon? Faktum är att det inte finns mycket information om detta, och man verkar inte veta med säkerhet. Den enda kända skillnaden mellan de två formerna utöver deras färg (ubikinol är mjölkvitt och ubikvinon är gulaktigt) är att ubikinol är en dyrare råvara att framställa och samtidigt mindre stabilt rent biokemiskt än ubikvinon.

Ingen skillnad

Just för att ubikinol kostar mer att framställa är det dyrare för konsumenterna att köpa och för forskarna att använda i studier. Ironiskt nog växlar CoQ10 mellan ubikvinon- och ubikinolformen i kroppen. Denna växling sker ständigt som ett led av ämnets biologiska funktion. Det innebär att om man intar ubikinol omvandlas det till ubikvinon – och vice versa. Det spelar därför ingen roll vilken form av ämnet man tar.

Ubikvinon (oxiderad form) är viktigt för CoQ10:s roll i cellernas energiomsättning (ATP-bildning).
Ubikinol (reducerad form) är viktigt för CoQ10:s roll som antioxidant.

Beroende på om CoQ10 är närvarande i blodet och lymfvätskan, eller inuti mitokondrierna i cellerna, ändras ämnet till den form som behövs i den särskilda situationen. I blod och lymfa fungerar Q10 främst som en antioxidant, medan det i mitokondrierna stöder energiomsättningen.

Här kommer några grundläggande fakta som kan sätta saker och ting i perspektiv:

Det är ubikvinon som har använts i de flesta studier

Tusentals vetenskapliga studier har genomförts med CoQ10. Bara några få har gjorts med ubikinol. Merparten av forskningen har genomförts med ubikvinon.
Den senaste landvinningen inom Q10-forskning är en studie (Q-Symbio) som visade på 43 procents lägre risk att dö av hjärtrelaterad sjukdom hos patienter med hjärtsvikt som fick tillskott med CoQ10. I denna studie använde forskarna ubikvinon.
En annan studie (KiSel-10) som publicerades för nästan två år sedan visade på 54 procents lägre dödlighet hos äldre som fick tillskott med CoQ10 (och selen). Denna studie utfördes också med ubikvinon.

Ubikinol är mer sårbart för oxidation

Ubikinol är reducerat, och därför är ämnet mer mottagligt för oxidation. Det är också ett problem att bevara ubikinol i sin icke-oxiderade form i kapslar, eftersom det rent tekniskt är svårt att skydda ämnet mot oxidation.
Ubikinol är mjölkvitt, medan ubikvinon är gulaktigt i färgen. Det bästa sättet att testa om kapseln verkligen innehåller ubikinol är att göra hål på kapseln och klämma ut innehållet. Om innehållet är gulaktigt finns det en risk för att det är oxiderat och har ändrat form till ubikvinon. Om så är fallet har du inte fått det du betalat för.

Ubikinol och ubikvinon tas upp lika bra i kroppen

Oavsett vilken form ämnet har, tas CoQ10 upp genom tarmväggen. När det väl är inne i kroppen växlar det mellan de två formerna (ubikvinon och ubikinol).
CoQ10 är redan ett ämne som kroppen har svårt att ta upp, eftersom det uppträder i kristallform. Kroppen kan inte ta upp kristaller, så CoQ10 måste först brytas ner till molekyler som kan passera genom tarmväggen.
Bara några få CoQ10-tillverkare har lyckats utveckla en formel som säkerställer ett optimalt upptag av det verksamma ämnet. Det preparat som har bäst dokumentation för sin upptaglighet innehåller ubikvinon. Det specifika preparatet användes i både Q-Symbio- och KiSel-10-studien just på grund av den dokumenterade och tillförlitliga biotillgängligheten, kvaliteten och säkerheten.

På grund av de massiva marknadsföringskampanjerna av ubikinol tvivlar många på vilken typ av CoQ10 de borde använda. Det hela har beskrivits ganska bra i artikeln ”Coenzyme Q10 Facts and Fabrications”, som skrivits av en grupp ledande experter på området. I artikeln nämns marknadsföringskampanjerna som ”falska” och ”vilseledande”, och experterna hävdar att de bara skapat onödig förvirring kring CoQ10. Experterna gör samtidig en sak av att nämna att det ger mest mening att använda den billigaste formen av ämnet, det vill säga ubikvinon, eftersom CoQ10 enkelt kan växla från den ena formen till den andra och omvänt. En annan sak som förtjänar en kommentar på vägen är att ubikinol är mer instabilt och tenderar att växla tillbaka till ubikvinon inuti kapseln.

Slutsats

Betydande mer forskning har genomförts med ubikvinon än med ubikinol.
Det finns ingen skillnad mellan ubikinol och ubikvinon när det gäller ämnenas upptaglighet i kroppen.
Ubikvinon och ubikinol växlar mellan sina två former i kroppen. Det enda som spelar någon roll är hur bra ämnena tas upp i tarmsystemet.
ICQA (International Coenzyme Q10 Association) använder en formel med ubikvinon som vetenskapligt referenspreparat.
Ubikinol kostar mer att framställa än ubikvinon och är därför dyrare att använda för både konsumenter och forskare.

Referenser

Cardiovascular mortality and N-terminal-proBNP reduced after combined selenium and coenzyme Q10 supplementation: a 5-year prospective randomized double-blind placebo-controlled trial among elderly Swedish citizens.
Alehagen U, Johansson P, Björnstedt M, Rosén A, Dahlström U.
Int J Cardiol. 2013 Sep 1;167(5):1860-6
The Effect of Coenzyme Q on Morbidity and Mortality in Chronic Heart Failure: Results From Q-SYMBIO: A Randomized Double-Blind Trial.
Mortensen SA, Rosenfeldt F, Kumar A, Dolliner P, Filipiak KJ, Pella D, Alehagen U, Steurer G, Littarru GP; Q-SYMBIO Study Investigators.
JACC Heart Fail. 2014 Sep 25. pii: S2213-1779(14)00336-9. doi: 10.1016/j.jchf.2014.06.008.