Skip to main content

Glukosamin

Effektiv behandling av artros med glukosamin

GlukosaminArtrit gör livet svårt för många människor, men med glukosamin kan man effektivt sätta stopp för både symtomen (smärta och ömhet) och själva nedbrytningen av ledbrosk. Ju bättre lederna fungerar, desto lättare är det att hålla igång och njuta av alla aktiviteter som håller en ungdomlig och i bra form.

Glukosamin – alltid med sulfat

Det är avgörande att glukosamin alltid kombineras med svavel (som glukosaminsulfat), antingen som kosttillskott eller som läkemedel. Svavel säkerställer att glukosaminet transporteras effektivt i själva ledbrosket. I USA är det nästan en tradition att binda glukosamin till hydroklorid, som inte innehåller något svavel, även om det enligt vetenskapliga studier ser ut att finnas en avgörande skillnad mellan glukosaminsulfat och glukosaminhydroklorid. Glukosaminsulfat är utan tvekan den bästa och effektivaste formen av glukosamin.

Vissa människor använder svavelföreningen MSM (metylsulfonylmetan) tillsammans med glukosamin. Men det är bara nödvändigt om man tar glukosaminhydroklorid. Sulfat, precis som MSM, är en svavelförening, och båda är lika effektiva i kombination med glukosamin.

Glukosaminsulfatets effekt

Glukosaminsulfat är det vanligaste glukosaminsaltet. Trots att verkningsmekanismen av glukosamin i kroppen inte är fullständigt klargjord har flera vetenskapliga studier visat en symtomlindrande effekt av glukosaminsulfat mot artrossymtom. Vetenskapliga studier har visat att glukosaminsulfat har olika effekter. Det har en lätt antiinflammatorisk effekt och verkar indirekt smärtlindrande. Efter två veckor har glukosaminsulfat visat sig vara lika smärtstillande som artrosläkemedel (Ibuprofen). Glukosaminsulfat motverkar nedbrytning av broskvävnad och har dessutom vävnadsuppbyggande egenskaper, men utan tydlig evidens för att det kan återskapa broskvävnad. Några av effekterna tillskrivs innehållet av svavel. Glukosaminsulfat är det enda kända ämnet som besitter alla dessa kombinerade egenskaper. Smärtlindring kommer först efter flera veckors intag/behandling och i vissa fall tar det ännu längre tid.

Kondroitin

Kondroitin är en så kallad mucopolysackarid (en organisk sockerförening), och är liksom glukosamin en naturlig beståndsdel av brosk som kroppen själv kan bilda. Det verkar både genom att reducera vätskeförlusten från broskmatrisen, och genom att hämma enzymatisk nedbrytning av det befintliga brosket. Kondroitintillskott används som förebyggande och stödjande behandling mot skador och nedbrytning av bindväv, brosk, hud, senor och ligament. Kondroitin är ogiftigt även i höga doser.

Vad är glukosamin?

Glukosamin är en relativt liten molekyl. Det är en amino-monosackarid, eller enklare sagt en organisk, vattenlöslig sockerförening som ingår naturligt i kroppens ledbrosk.

Glukosamin är nödvändigt för bildandet av broskets grundsubstans, som huvudsakligen består av vissa kedjeformade molekyler som kallas glukosaminoglykaner.

Dessa glykaner ökar broskets elasticitet och förmåga att motstå stötar. Det är en egenskap som har stor praktisk betydelse för det brosk som bland annat ingår i våra leder. Kroppen kan normalt själv producera glukosaminsulfat genom att binda glukos till aminosyran glutamin och svavel, men kapaciteten härifrån är begränsad. Ett ytterligare tillskott av glukosaminsulfat bidrar därför till att öka produktionen av dessa stora broskmolekyler.

Glukosamin stimulerar broskcellerna till att bilda glukosaminoglykaner, som gör ledbrosket mer elastiskt och stötdämpande. Det glukosamin som används i de flesta kommersiella glukosaminprodukter utvinns ur kitin från skaldjur, särskilt från räkor.

Olika glukosaminsalter

I glukosaminprodukter används aldrig rent glukosamin men däremot olika glukosaminsalter, först och främst glukosaminsulfat, och i mindre utsträckning glukosaminhydroklorid. Det finns också glukosaminsulfat baserat på glukosamin utvunnet ur majsplantor.

Dessutom är skillnaden mellan de använda glukosaminsulfat-salterna att vissa stabiliseras med natriumklorid och andra med kaliumklorid, vilket också kan påverka effekten. Vissa människor får redan för mycket salt (natriumklorid) i kosten. Om vi får för mycket natriumklorid höjs blodtrycket och utsöndringen av kalcium med urinen ökar. Kalium hjälper däremot till att sänka blodtrycket och gagnar muskler och nerver. Vi måste komma ihåg att användare av glukosamin vanligtvis är äldre människor, som kanske redan har högt blodtryck och försvagade ben.

Betydelsen av svavel

När glukosaminsalterna intas och kommer i kontakt med magsyran spjälkas glukosaminet – oavsett om det är fäst vid sulfat (svavel) eller hydroklorid. Det innebär emellertid inte att svavel inte är relevant i detta avseende. Vi vet att svavel är helt nödvändigt för att bilda brosk och bindväv. Dessutom hämmar svavel enzymer som exempelvis serinproteas och kollagenas, som bryter ner brosk. Vissa forskare tror även att det är svavlet som förmedlar den terapeutiska effekten av glukosamin, åtminstone delvis. Det är också värt att notera att broskets svavelinnehåll är nedsatt hos äldre, vilket ökar deras behov av svavel.

Glukosaminupptag

Upptagligheten av glukosamin från tunntarmen är god, då cirka 80–90 procent tas upp i kroppen. En del bryts ner i levern, medan resten förs runt med blodet ut till brosket. En studie har visat på glukosamin från tabletter i brosket bara några timmar efter intag, men en märkbar effekt av glukosamintillskott kommer tidigast efter två veckors användning. Ofta tar det längre, kanske upp till tre månader. Om man vill veta om glukosamin har någon effekt ska man ta det varje dag i några månader. Om symtomen inte lindras efter tre månaders intag bör man överväga om man ska fortsätta ta tillskottet eller inte. Vissa märker först att glukosaminet faktiskt har haft en positiv effekt när de väl har slutat ta tillskottet på grund av den långsamma effekten.

Bäst för knän och höftleder

Suda ledenrSkälet till att glukosaminsulfat uppvisar en bättre effekt på knä och höfter än på andra leder är förmodligen den regelbundna rörelsen av dessa leder. När vi går ökar inträngningen av näringsämnen (inklusive glukosaminmolekyler) från blodet på grund av den rytmiska tryckbelastningen. Leder som exempelvis handleder, som inte utsätts för samma belastande rytmik, får däremot inte lika mycket näring eftersom ledbrosket får näring och gör sig av med avfallsämnen med hjälp passiv diffusion. Passiv diffusion innebär att glukosaminmolekylerna tränger in i brosket från ett område med hög koncentration (blodet) till ett område med låg koncentration (brosk) utan aktiv hjälp.

Sunda leder

En ung och sund knäled med ett intakt broskskikt fungerar som en skyddande kudde, som dämpar mot stötar och slag. Det bästa sättet att upprätthålla ett sunt brosk är att stimulera leden genom regelbunden användning. Det är den tidigare nämnda växelvisa komprimeringen och dekomprimeringen av broskvävnaden som uppstår när vi belastar leden som ser till att det kommer näringsämnen till brosket. Dessa näringsämnen fungerar som byggstenar för uppbyggnad och underhåll av ett starkt och elastiskt ledbrosk.

Övervikt minskar effekten

Artros är som nämnts en sjukdom med mycket stora fluktuationer i symtombilden. Många har nytta av tillskott med glukosamin, men inte alla. Övervikt är till exempel en faktor som minskar effekten av glukosamin. Positiva resultat av glukosaminsulfat till överviktiga med artros i knäna kan först förväntas när de har gått ner i vikt.
Svår artros är en annan faktor. Här kan man inte heller förvänta sig att glukosaminet gagnar (3,4). Om allt brosk är borta finns det inga celler kvar för användning av det tillförda glukosaminet. Det finns däremot evidens på en verkan av glukosamin vid mild till måttlig artros.

Dosering av glukosamin

De mest övertygande resultaten erhålls med 1 500 mg glukosaminsulfat dagligen till personer med mild till måttlig artros, vilket i övrigt är standarddosen. Det finns ingen tidsbegränsning för intag, som ofta är livslångt, och dosen bör inte minskas när glukosaminet väl börjar verka.
Av 500 mg glukosaminsulfat återstår cirka 400 mg rent glukosamin. Mycket överviktiga kan behöva ta en högre dos på upp till 20 mg glukosaminsulfat per kg kroppsvikt per dag. Vissa människor kan dock uppleva milda symtom i mag-tarmkanalen, som i vissa fall kan åtgärdas genom att ta tillskott till måltiderna.

När bör man undvika glukosamin?

Om man är allergisk (överkänslig) mot glukosamin eller någon av dess beståndsdelar, eller mot skaldjur, bör man inte ta glukosamin eftersom det aktiva ämnet kommer från skaldjur.

Eftersom inga vetenskapliga studier av glukosaminets effekt på gravida och ammande kvinnor har gjorts bör man normalt inte använda glukosamintillskott under graviditet och amning.

Biverkningar

Bara några få och ofarliga biverkningar har rapporterats vid intag av glukosamin. Dessa är förstoppning, diarré, illamående, huvudvärk, trötthet och klåda. I övrigt handlar det om samma biverkningar som uppträder i samband med intag av placebo.

Kolesterol

Det finns några rapporter om en ökning av patienternas totala och LDL-kolesterolnivåer efter behandling med glukosamin i upp till ett år. Dessa förhöjda värden minskar igen när man upphör med intaget. Det danska läkemedelsverket har bedömt att dessa biverkningar inte är av allvarlig karaktär.

Blodsocker och diabetes

Det har funnits spekulationer om huruvida glukosaminsulfat kan påverka kroppens blodsockernivån och medföra insulinresistens, ett tillstånd där insulinets förmåga att avlägsna socker från blodet minskar. Det finns det emellertid inte mycket som tyder på. I en treårig studie utvecklade fyra deltagare typ 2-diabetes, men de tre deltagarna var i den kontrollgrupp som inte fick något glukosamin. I en annan studie från 2004 fann man ingen negativ inverkan. Även personer med välkontrollerad diabetes kan ta glukosamin, men diabetiker rekommenderas att vara särskilt uppmärksamma på sitt blodsocker när de tar glukosamin.

Vad är artros?

Artros kallas även osteoartrit. Det är en kronisk ledsjukdom som kan drabba alla leder, men som oftast drabbar ryggraden, knäna, höfterna, yttre fingerleder och stortåns grundled. Det som slits ut är ledbrosk, som gradvis bryts ner. Symtomen är smärta och nedsatt rörlighet i den drabbade leden. I vissa fall kan det krasa eller knastra när leden rör sig. Det är dock inte alla som får några symtom vid artros. Hos andra är smärtan inte konstant. Några dagar är den stark, andra dagar är den mild.

När behöver man vara försiktig?

  • Vid nedsatt njurfunktion och/eller kaliumfattig kost.
  • Vid diabetes: Mät ditt blodsocker regelbundet när du tar glukosamin.
  • Vid astma.
  • Vid samtidig användning av vissa läkemedel: Speciellt om man tar blodförtunnande läkemedel (warfarin) och antibiotika av typen tetracykliner.

Allt beror inte på slitage

Artros kan ha flera orsaker och beror inte nödvändigtvis på slitage. Artros ses oftare hos personer som belastar sina knän, eller som tidigare har haft en knäskada. Elitidrottare och personer med hårt manuellt arbete som golvläggare och transportarbetare, som belastat sina knän under lång tid, finns i denna riskgrupp. Men det finns också många undantag, där hårt arbete och elitidrott inte har lett till artros. Det handlar därför närmare om en ökad risk.

Statistiken visar att åtta av tio personer över 50 år lider av artros i viss mån. En del av förklaringen ligger i den åldersrelaterade nedbrytning av ledbrosk som vissa enzymer är ansvariga för. Artros kan också bero på faktorer som övervikt, ärftliga förhållanden, felaktig användning av leder och dålig kroppshållning. I många fall är orsaken okänd.

Motion och artros

Muskler som inte används tynar bort. Det är också ett problem vid artros, eftersom en stark muskulatur hjälper till att skydda lederna och hålla dem på plats. Instabila leder i sig kan leda till utveckling av artros. Därför är träning och styrketräning viktigt, både när det gäller förebyggande och försämring av befintlig artros. Många med artros avstår från att motionera på grund av smärta.
Artros är en folksjukdom. Frekvensen stiger med ålder. Kvinnor verkar drabbas lite oftare än män och inte på samma ställen. Kvinnor får oftare artros i knäna, och män får det oftare i höfterna. Även om artros inte alltid medför smärta är det en väsentlig orsak till att äldre upplever en nedsatt livskvalitet.

Vad kan man göra?

Paradoxalt nog verkar regelbunden motion, som exempelvis cykling, minska risken för att utveckla artros. Om man är överviktig hjälper det dessutom om man går ner i vikt, så att belastningen på knäna minskar. I allvarliga fall av artros kan operation komma på tal. Då sätts en protes in (en artificiell led).

Referenser

Houpt JB, et al. J Rheumatol 1999.
Braham R, et al. Br J Sports Med 2003
Rindone JP, et al. West J Med. 2000
Hughes R, Carr A. Rheumatology 2002.