Bor är ett spårämne som finns i många livsmedel och som tillskott. Även om bor ännu inte anses vara ett essentiellt näringsämne tyder ett antal studier på att bor har positiva effekter för en lång rad funktioner, däribland skeletthälsan, hjärnhälsan, könshormonerna, immunförsvaret, reglering av inflammation, kroppens reningssystem samt förebyggande av cancer. Så vilka livsmedel innehåller mest bor och hur mycket behöver vi?

Cancer i tjock- och ändtarmen är en av de vanligaste cancerformerna i Danmark, och därför är det relevant att göra mer av förebyggandet. Enligt en ny amerikansk studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Gastroenterology verkar det som om ett högre intag av D-vitamin – särskilt genom kosten – kan skydda mot tarmcancer om man är under 50 år. Samtidigt ser det ut som om D-vitamin kan förhindra tarmpolyper, som i vissa fall kan utvecklas till tarmcancer. Enligt forskarna kan ett högre intag av D-vitamin därför vara relevant i själva förebyggandet och som ett billigt komplement till screeningtester, som bara handlar om tidig diagnos.

K-vitamin förekommer i olika former och har många biologiska funktioner. Den senaste forskningen är särskilt fokuserad på K2-vitamin, som är avgörande för kroppens kalciumfördelning, däribland uppbyggnad av ben och förebyggande av åderförkalkning. K2-vitamin är också viktigt för en rad proteiner som är involverade i energiomsättningen, blodsockret och förebyggande av cancer. Detta framgår av en större översiktsartikel som publicerats i tidskriften BioMed Research International. Även om brist på K-vitamin anses vara sällsynt tyder annan forskning på att brist på K2-vitamin är ganska vanligt på grund av förändrade kostvanor och kolesterolsänkande läkemedel. Så hur mycket K2-vitamin behöver vi egentligen?

Tarmcancer är en av de vanligaste cancerformerna och kosten har stor betydelse. Ändå har kunskapen om mineralernas samverkan och förebyggande inverkan varit begränsad. Tidigare studier har redan visat att kalcium och selen har en förebyggande effekt. Samtidigt verkar det som att högre nivåer av selen i blodet förbättrar effekten av kalcium. Detta framgår av en polsk studie publicerad i tidskriften BMC Nutrition. Samtidigt påpekar forskarna att det förekommer en utbredd selenbrist i Europa och att det kan finnas behov av tillskott.

- via selenberikad kost och relevanta kosttillskott

Cancer har blivit en av de vanligaste dödsorsakerna och antalet insjukna ökar oroväckande mycket varje år. Kosten har stor betydelse och det har lagts ökat fokus på selenets cancerförebyggande verkan – både i form av funktionella livsmedel, som är berikade med selen, och i form av specifika kosttillskott. Eftersom jordens innehåll av selen varierar extremt mycket runt om på jorden, antas det att omkring en miljard människor lider brist på spårämnet. Samtidigt verkar det som att tillskott med 100–200 mikrogram selenjäst per dag kan förebygga brister och de mest utbredda cancerformerna med runt 50 procent. Detta framgår av en översiktsartikel publicerad i den vetenskapliga tidskriften Foods.

- och har cancerförebyggande egenskaper

Starkare tillskott med D-vitamin under minst tre år kan hjälpa cancerpatienter att leva längre. Detta framgår av en ny studie från Michigan State University i USA. Det räcker alltså inte att behandla cancer med kirurgi, cytostatika och strålning. Det är också nödvändigt att optimera kroppens innehåll av D-vitamin. Samtidigt är det problematiskt att brist på D-vitamin har blivit vanligare, eftersom tillräckliga mängder i blodet också bidrar till ett långsiktigt förebyggande. Så hur mycket behöver vi egentligen? Och kan vi överhuvudtaget bilda D-vitamin från solen under vinterhalvåret?

Selen är en viktig spårämne för immunsystemet, ämnesomsättningen, fertiliteten, nervsystemet och förebyggande av cancer. Men det antas att omkring en miljard människor världen över lider brist på selen. Eftersom jorden i Europa är relativt fattig på spårämnet är vi mer utsatta. Mycket tyder därför på att selenbrist ökar risken för många akuta, kroniska och livshotande sjukdomar. Det verkar också som om de officiella rekommendationerna, RI, är för lågt satta. Detta framgår bland annat av en ny artikel om selenbrist, tillgänglig i den amerikanska vetenskapliga databasen NCBI, National Center for Biotechnology Information.