Utbredd selenbrist ökar risken för virusinfektioner, ämnesomsättningssjukdomar, nedsatt fertilitet, neurologiska sjukdomar, cancer och aids

Selen är en viktig spårämne för immunsystemet, ämnesomsättningen, fertiliteten, nervsystemet och förebyggande av cancer. Men det antas att omkring en miljard människor världen över lider brist på selen. Eftersom jorden i Europa är relativt fattig på spårämnet är vi mer utsatta. Mycket tyder därför på att selenbrist ökar risken för många akuta, kroniska och livshotande sjukdomar. Det verkar också som om de officiella rekommendationerna, RI, är för lågt satta. Detta framgår bland annat av en ny artikel om selenbrist, tillgänglig i den amerikanska vetenskapliga databasen NCBI, National Center for Biotechnology Information.

Selen upptäcktes 1817 av den svenske kemisten Jacob Berzelius. Selen är giftigt i stora mängder, och det finns vissa platser på planeten där koncentrationen i jorden är så hög att den är livsfarlig för människor och djur. Selen har därför haft ett dåligt rykte genom åren, för det var inte förrän 1979 som man upptäckte att selen också är ett livsviktigt spårämne för människor och djur.
Det handlar alltså om att få rätt mängd. Men klimatförändringar och jordutarmning ökar risken för selenbrist, särskilt i Europa och i vissa delar av Asien. HIV-infektion och kvicksilverförgiftning kan exempelvis medföra ett ökat behov. Men varför är selen livsviktigt? Och hur mycket behöver vi i förebyggande syfte och som en del av behandlingen av olika bristsjukdomar?

Selenets betydelse för cellernas arbete och skydd

Vi måste helt ner på cellnivå för att förstå selenets betydelse, eftersom mineralet ingår i 25–50 olika selenberoende proteiner, även kallade selenoproteiner. Vissa påverkar energimetabolismen och ämnesomsättningen, andra främjar nedbrytningen av avfall, relaterar till immunsystemet, skyddar cellerna och reparerar skador. Selenoproteinerna ingår alltså i ett hav av livsviktiga enzymer och antioxidanter, som alla våra celler och vävnader är beroende av.
Under de senaste decennierna har forskning om selenhaltiga proteiner visat på fler och fler funktioner. Det visar sig dessutom att många sjukdomar som beror på selenbrist också kan hänga samman med brist på E-vitamin. Detta beror på att de två näringsämnena arbetar tätt tillsammans.

Ämnesomsättning och selen

Sköldkörteln, som sitter på framsidan av halsen, producerar två ämnesomsättningshormoner som kallas T3 och T4 – beroende på det antal jodatomer de innehåller. När ämnesomsättningen ska aktiveras sker det genom att en typ av selenhaltiga enzymer som kallas deiodinase avlägsnar en jodatom från T4, så att den omvandlas till det aktiva T3-hormonet.
En annan typ av deiodinase finns i rikliga mängder i centrala nervsystemet (CNS), i det bruna fettet och i muskulaturen, där det också ingår i aktiveringen av sköldkörtelhormonerna.
En tredje typ av deiodinase kan inaktivera sköldkörtelhormonerna, så att ämnesomsättningen inte rusar iväg.

Visste du att ungefär var tionde dansk har sjukdomen Hashimotos, som orsakar låg ämnesomsättning – ofta utan att veta om det?

Selenhaltiga antioxidanter ger överlägset skydd av kroppens celler

Glutationperoxidas (GPx) är en serie selenhaltiga antioxidanter som skyddar cellerna mot oxidativ stress. Det är ett tillstånd där det förekommer balans mellan fria radikaler och antioxidanter. De fria radikalerna är några aggressiva molekyler som saknar en elektron. De bildas som en biprodukt av cellernas syreomsättning, och mängden ökar genom inflammation, stress, förgiftning, tobaksrökning, strålning och åldringsprocesser. Cellmembranens lipider (fettämnen), mitokondrier och DNA är särskilt sårbara för de fria radikalerna, som skapar kedjereaktioner inne i cellerna och mellan cellerna.
De fria radikalerna spelar en avgörande roll i utvecklingen av de flesta kroniska sjukdomar. Detta gäller också för åderförkalkning, eftersom det livsviktiga kolesterolet först blir farligt när det oxiderar, härsknar och lagras in i kärlväggen till följd av de fria radikalerna.
Glutationperoxidas tillhör de primära antioxidanter som inga andra antioxidanter kan ersätta, och en brist på selen kommer därför att göra cellerna extremt sårbara för oxidativ stress. Glutationperoxidas fungerar också i kombination med E-vitamin, vad gäller förebyggande av åderförkalkning samt skydd av cellernas membran, mitokondrier och DNA.
Slutligen är selenoproteinet MsrB1 i stånd att reparera oxidativ skada.

Immunförsvar, virusinfektioner och selen

Franska läkare har genomfört en studie som visade att selenkoncentrationen i blodet föll otroligt snabbt vid infektioner. Studien avslöjade sålunda att vi behöver mycket selen när immunsystemets vita blodkroppar mobiliseras.
I Keshan-provinsen i nordöstra Kina, där jorden är extremt fattig på selen, upptäckte man för första gången en dödlig hjärtsjukdom som nu kallas Keshans sjukdom. Den orsakas av ett annars harmlöst virus som heter coxsackievirus, som immunsystemet inte kan bekämpa när det saknar selen. Så redan 1965 började kineserna i området förebygga och utrota den fruktade sjukdomen med selentillskott.
Nya typer av influensavirus kommer vanligtvis från selenfattiga områden i Kina, eftersom det visar sig att influensavirus och andra RNA-virus lättare muterar när det förekommer brist på selen. Det betyder med andra ord att immuniteten blir dålig, och att immunförsvaret måste börja om från början, igen och igen.
HIV orsakas också av ett RNA-virus, och dödligheten vid Aids blir dessutom högre ju mindre selen jorden innehåller. Detta framgår av en amerikansk studie, där man jämförde de två faktorerna i olika stater. Man upptäckte också att chansen för att leva längre med aids ökar, ju mer selen det finns i blodet.
Selen har dessutom en skyddande roll hos patienter med hepatit typ B och C.

Neurologiska och psykiatriska sjukdomar

Studier har visat att selenbrist kan leda till depression och aggressivt beteende. När kroppen lider brist på selen prioriteras förbrukningen till hjärnan, och detta speglar selenets betydelse för hjärnans hälsa.
Hjärnan innehåller stora mängder av selenoproteinet M, vars verkningsmekanismer ännu inte har blivit fullständigt klargjorda.
Det är emellertid känt att omsättningen av neurotransmittorer är beroende av selen, och att de selenhaltiga antioxidanterna glutationperoxidas skyddar hjärnans nervceller och stödjeceller. En studie har exempelvis avslöjat att patienter med Alzheimers bara hade cirka 60 procent selen i förhållande till en hälsosam kontrollgrupp.

Fertilitet, sädesceller och selen

Selen har betydelse för syntesen av testosteron och utvecklingen av sunda sädesceller.
Sädescellerna är extremt sårbara för oxidativ stress. Forskning har visat att männen i ungefär hälften av alla barnlösa par har dåligt skydd av sädescellernas DNA. Det är därför det kan uppstå något som kallas för DNA-fragmentering. Så även om sädescellerna fortfarande kan simma innebär det att den sädescell som först når fram till ägget inte nödvändigtvis är den bästa. Den kan alltså befrukta äggen, men om dess DNA är förstört kommer ägget inte att utveckla sig normalt, och det kommer därför att stötas ut ganska snabbt.
Därför ska sädescellerna och deras DNA skyddas mot fria radikaler och oxidativ stress, med hjälp av antioxidanter som glutationperoxidas.

Kosttillskott med selenjäst gör graviditet och förlossning säkrare

Mycket tyder på att selen har en uppbyggande och skyddande roll under graviditeten.
Tillskott med 100 mikrogram selenjäst till gravida från den första trimestern och fram till födseln kan exempelvis minska risken för att fosterhinnan brister med en tredjedel. Detta framgår av en placebokontrollerad studie som publicerats i tidskriften Journal of Obstetrics and Gynecology.
Bland gravida deltagare som fick tillskott med selenjäst förelåg en lägre förekomst av preeklampsi, som är den vanligaste orsaken till prematur födsel. Preeklampsi kan också medföra livshotande tillstånd som eklampsi.

Inflammationer

Kroniska inflammationer är den röda tråden i de flesta kroniska sjukdomar, även om de inte märks direkt.
Selenoprotein S reglerar inflammatoriska processer i cellernas endoplasmatiska retikulum, som har betydelse för många ämnesomsättningsprocesser i cellen.
En portugisisk studie från 2014 har visat att brist på selenoprotein S är inblandad i en ökad mängd olika cytokiner, som i sin tur är involverade i inflammationer och Hashimotos sjukdom.

Cancer

Selen har flera cancerförebyggande mekanismer som en del av immunsystemet, i förebyggandet av oxidativ stress och inflammation och vid reparation av cellskador.
Redan 1996 dokumenterade den amerikanska forskaren Larry Clark i den så kallade NPC-studien (National Prevention of Cancer) att tillskott med 200 mikrogram selenjäst, som innehåller cirka 30 organiska selenförbindelser, kunde minska risken för cancer och cancerdödsfall med cirka 50 procent.
Eftersom cancer ofta tar flera år att utveckla tyder det på att selen spelar en roll i det långsiktiga förebyggandet. Det har till exempel visat sig att både amerikanska och japanska kvinnor med bröstcancer hade lägre selenkoncentrationer i blodet jämfört med friska kvinnor, långt innan sjukdomen utvecklade sig.
Forskare från Köpenhamns universitet har upptäckt hur selenföreningen metylselenol hämmar cancercellers spridning till följd av cellstress och ett försvagat immunsystem.
Enligt en studie från DTU, Danmarks Tekniska Universitet, kan en daglig tillförsel
på 200 mikrogram selenjäst minska risken för prostatacancer.
Större mängder selen i blodet är förbundna med en lägre risk för cancer i tjocktarmen och levern. Detta framgår av en studie från 2017 ledd av dr David Hughes, som är ansluten till Conway Institute, University College i Dublin.
Under de senaste decennierna har flera försök gjorts gällande selenets cancerförebyggande mekanismer. Det verkar som om resultaten i hög grad beror på hur mycket selen som redan finns i jorden, och i vilken form man ger tillskott med selen. Tillskott med selenjäst har således haft den största effekten, medan tillskott med selenmetionin inte har visat någon särskild effekt.

Selen neutraliserar kvicksilver

Kvicksilver är en av de farligaste miljögifter som kan ackumuleras i hjärnan, njurarna, sköldkörteln och andra organ.
Stora mängder kvicksilver släpps ut i miljön från förbränningsanläggningar, kraftverk och guldutvinning, där kvicksilverångor sprids globalt över landets gränser.
Vi kan både inhalera kvicksilver, äta det genom förorenad fisk eller drabbas av tungmetallen genom amalgamplomber och vissa vacciner.
Det visar sig att selen har en särskild förmåga att binda kvicksilver i form av kvicksilverselenid, och därigenom förhindra tungmetallens skadliga verkningar. Men när selenet väl är bundet till kvicksilver kan det inte längre ingå i de många livsviktiga selenoproteinerna. Eftersom vi alla mer eller mindre är utsatta för kvicksilver kan det lätt resultera i en relativ brist på selen, där hjärnan och nervsystemet är särskilt sårbara.
Enligt professor Nicholas V.C. Ralston och dr Laura J. Raymond är fisk den dominerande källan till kvicksilver i kosten, och det gäller särskilt rovdjur som tonfisk, hälleflundra och haj. Det är alltså säkrare att äta fisk som rödspätta, torsk, sill, ansjovis och lax, som befinner sig längre ner i näringskedjan, och där det som regel finns ett fördelaktigt förhållande mellan selen och kvicksilver till förmån för selen.

Tillsats av selen i konstgödsel

Som nämnts är jorden i Europa i allmänhet fattig på selen – inte minst i Finland, där blodanalyser visade mycket låga selennivåer hos befolkningen. Eftersom det bland annat förelåg en hög frekvens av hjärt- och kärlsjukdomar bestämde den finska regeringen på 1980-talet att tillsätta selen i konstgödsel. Detta påverkade hela näringskedjan och resulterade i en ganska snabb ökning av den finländska befolkningens seleninnehåll i blodet.

Husdjur får selentillskott, och människor ingår i samma näringskedja

Sedan 1975 har man i Danmark rekommenderat selentillskott till grisar och nötkreatur för att förhindra ett antal kända bristsjukdomar som nedsatt fertilitet, artrit och hjärtslag. Man har också tillsatt selen i mycket hundmat.
Men vi människor är ju en del av samma näringskedja, och även om det vanliga jordbruket sedan länge har inkluderat selen som ett nödvändigt tillskott till boskap finns det fortfarande många människor som får mindre mängder.

Vad finns selen i – och hur får vi tillräckligt?

Selen finns huvudsakligen i fisk, skaldjur, inälvsmat, ägg, mejeriprodukter, paranötter, shiitakesvamp och gröna grönsaker.
Som nämnts är danska grödor i allmänhet fattiga på selen, och det antas att cirka 20 procent av den danska befolkningen intar mindre selen än referensintaget, RI, som är satt till 55 mikrogram.
Idag rekommenderar många forskare omkring 100 mikrogram dagligen. För det är den dos som behövs för att mätta selenoprotein P – en selenförening som transporterar selen runt i kroppen och är en bra markör för att mäta kroppens selenstatus.
Men även om fisk och skaldjur anses vara goda källor kan vi inte mätta selenoprotein P genom att äta fisk och skaldjur fem dagar i veckan. Detta framgår av en studie som har utförts av forskare från bland annat Kræftens bekæmpelses (den danska motsvarigheten till Cancerfonden).
I många andra länder som USA och Kanada är det naturliga intaget genom kosten ofta mellan 100–200 mikrogram, eftersom jorden innehåller mer selen.
I de flesta humanstudier har doser på 100–200 mikrogram selen använts. I Danmark finns det bara ett godkänt selenläkemedel (med selenjäst) för förebyggande och behandling av selenbrist, där man rekommenderar 100–200 mikrogram. Det motsvarar 1–2 tabletter.

Toxicitet och övre gränser

EFSA, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, anger den övre gränsen som 300 mikrogram dagligen, och WHO anger den som 400 mikrogram dagligen.
Tecken på förgiftning uppträder vid dagliga doser på över 800–1 000 mikrogram. Symtomen är normalt av en mild och kortvarig karaktär, och kan uppträda i form av huvudvärk, trötthet, yrsel, buksmärta, förstoppning, illamående och i sällsynta fall utslag, sprött hår och nagelmissbildningar.
Vid större förgiftningar utsöndras selen via lungorna, och det ger en lökaktig lukt. I värsta fall kan selenförgiftning utveckla förlamning.
Vuxna tål i allmänhet en akut dos på upp till 10 mg. Men det finns ingen anledning att överdosera mineralet, och vi måste bara se till att få det i passande mängder, så att vi kan mätta de livsviktiga selenoproteinerna.

Referenser

Aparna P. Shreenath; Jennifer Dooley. Selenium, Deficiency. NCBI October 27, 2018

Jones GD et al. Selenium deficiency risk predicted to increase under future climate change. Proceedings of the National Academy of Sciences 2017

Editorial team. Selenium deficiency promoted by climate change. ETHzüric 2017

Hilten T Mistry et al. Selenium in reproductive health. Journal of Obstetrics and Gynaecologi. 2011

Fatemeh Tara et al. Selenium Supplementation and the Incidence of Preeclampsia in Pregnant Iranian Women: A Randomized, Double-Blind, Placebo-Controlled Pilot Trial. Taiwanese Journal of Obstetrics and Gynecology. 2010

Fatemeh Tara et al. Selenium supplementation and premature (pre-labor) rupture of membranes: a randomized double-blind placebo-controlled trial. Journal of Obstetrics and Gynaecology. 2010

Nicholas V.C. Ralston, Laura J. Raymond. Mercury´s neurotoxicity is characterized by its disruption of selenium biochemistry. 2018

Malene Outzen et al. Selenium status and risk of prostate cancer in a Danish population. British Journal of Nutrition 2016

Hagemann-Jensen Michael et al. The Selenium Metabolite Methylselenol Regulates the Expression of Ligands That Trigger Immune Activation through the Lymfocyte Receptor NKG2D. The Journal of Biological Chemistry. 2014.

New Links between selenium and cancer prevention. HRB. December 2017

Clark LC et al: Effects of Selenium Supplementation for Cancer Prevention in Patients with Carcinoma of the Skin. JAMA: 1997.

Klein EA et al. Vitamin E and the risk of prostate cancer: The Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial (SELECT). JAMA 2011.

Lutz Shomburg. Dietary Selenium and Human Health. Nutrients 2017