K-vitaminets betydelse för ben, cirkulation, cancerförebyggande och blodsocker

K-vitamin förekommer i olika former och har många biologiska funktioner. Den senaste forskningen är särskilt fokuserad på K2-vitamin, som är avgörande för kroppens kalciumfördelning, däribland uppbyggnad av ben och förebyggande av åderförkalkning. K2-vitamin är också viktigt för en rad proteiner som är involverade i energiomsättningen, blodsockret och förebyggande av cancer. Detta framgår av en större översiktsartikel som publicerats i tidskriften BioMed Research International. Även om brist på K-vitamin anses vara sällsynt tyder annan forskning på att brist på K2-vitamin är ganska vanligt på grund av förändrade kostvanor och kolesterolsänkande läkemedel. Så hur mycket K2-vitamin behöver vi egentligen?

Vi blir äldre idag, och vi vill vara fysiskt aktiva och kunna ta hand om oss själva. Naturligtvis krävs det starka ben och god cirkulation. Men benskörhet och åderförkalkning kommer dessvärre krypande utan synliga yttre tecken, och plötsligt bryter man kanske ben som handleder, anklar eller höfter. Eller så kanske man får en blodpropp. Så även om man får tillräckligt med kalcium från kost eller tillskott kan det göra mer skada än nytta om man lider brist på det viktiga K2-vitaminet, som vi här tittar närmare på i samband med ben, cirkulation och andra vitala funktioner.

Ben lever hela livet

När det gäller uppbyggnad av starka ben ligger det mest fokus på kalcium och D-vitamin, som har betydelse för kalciumupptaget. Men det finns också ett behov av K2-vitamin, magnesium och mindre mängder andra mineraler. Benen innehåller dessutom blodkärl, nerver och celler, där de två följande typerna kontrollerar benstrukturen under hela livet:

Osteoblasterna är de benbildande cellerna. De bildar hormonet osteokalcin, som stärker benvävnaden. Mängden osteokalcin i blodet används som en indikator på benomsättningen.

Osteoklasterna bryter ner gamla, utslitna benceller. Osteoklasterna avlägsnar också kalcium från benen för att reglera blodets pH-värde om njurarna inte kan utsöndra överskott av syra.

Benuppbyggande och -nedbrytande processer

Benen byggs upp under barndomen och ungdomen. Men under hela livet blir gamla, utslitna benvävnader ersatta av nya, och så länge som dessa processer är större än de nedbrytande kan vi bibehålla friska ben. Ändå börjar nedbrytningsprocesserna långsamt att bli mer omfattande från cirka 30 års ålder. Kost och livsstil är viktigt för bevarandet av starka benen, och K-vitaminet blir ofta förbisett.

K-vitaminets olika former och betydelse

Den danska biokemisten Henrik Dam fick 1943 Nobelpriset för upptäckten av K-vitaminet. ”K:et” står för koagulering, men vitaminet är viktigt för många andra funktioner, där forskningen avslöjar fler och fler.
K-vitamin uppträder således i många olika former, och huvudfunktionerna är att fungera som en co-faktor vid produktionen och aktiveringen av en lång rad K-vitaminberoende proteiner.

K1-vitamin (fyllikinon)

K1-vitamin (fyllikinon) är mest känt, eftersom det ingår i blodets koaguleringsprocesser. Det finns framför allt i mörkgröna grönsaker som broccoli, persilja, spenat, kål och bönor, men vi tar bara upp cirka 10 procent tillsammans med fett i maten. K1-vitaminet är viktigt för blodets koagulering och lagras i levern.

Omvandling av K1-vitamin till K2-vitamin

Vissa K1-vitaminer omvandlas till K2-vitaminer i levern, men denna omvandling hämmas vid dålig leverfunktion. Vi kan också ombilda K1- till K2-vitamin i tarmen om tarmfloran fungerar bra, men mängderna är ofta för små för att bibehålla en god hälsa.

K2-vitamin (menakinon) är en grupp kemiska ämnen som också kallas för MK-2 till MK-14.

Kosten är en viktig källa till K2-vitamin, och upptaget är normalt 100 procent. Men K2-vitamin finns bara i fermenterade produkter som surkål, kefir, mjuka ostar som brie och speciellt den japanska sojaprodukten natto, där vitaminet bildas av bakterier som Bacillus subtilis under fermenteringen.
Levern lagrar K2-vitamin, som också finns i hjärnan, bukspottkörteln och könskörtlarna. Lagren töms snabbt vid bristande tillförsel. Det finns dock en cykel som hjälper till att återanvända vitaminet.

K2-vitamin aktiverar osteokalcin, som deponerar kalcium i benen

Redan på 1980-talet upptäckte man att K2-vitamin ingår i aktiveringen av proteinet osteokalcin, som sörjer för att deponera kalciumsalter i benen. Tillsammans med kalcium, magnesium och D-vitamin ingår K2-vitamin i uppbyggnaden och underhållet av starka ben. Men de flesta tillskott för benen innehåller bara kalcium och D-vitamin, och det finns därför ingen säkerhet för att kalciumet hamnar i benen.

Starka ben och friska blodkärl hänger ihop

Senare fann forskarna att K2-vitamin aktiverar ett annat protein, matrix-Gla-protein (MGP), som huvudsakligen finns i blodkärlen. När K2-vitaminet aktiverar MGP binder det sig till kalciumjoner, och således har K2-vitaminet en kraftig förmåga att förhindra åderförkalkning. MGP spelar också en roll i uppbyggnaden av benen, där det bland annat förekommer tillsammans med osteocalcin.
Men om man lider brist på K2-vitamin eller inaktiverar MGP kommer man att få allvarlig förkalkning i artärerna, och det går också utöver benen som inte får tillfört tillräckligt med kalcium. Därför är K2-vitamin så viktigt för både cirkulationen och benen. D-vitamin ökar själva produktionen av MGP.
Olika vetenskapliga studier visar att K2-vitamin minskar risken för benförlust, benfrakturer och åderförkalkning. Det finns också en lägre förekomst av dessa sjukdomar i Japan, där befolkningen får mer K2-vitamin genom natto.
En annan studie pekar också på att det är fördelaktigt att kombinera K2-vitamin med bisfosfonater, som vanligtvis används för farmakologisk behandling av benskörhet.

K-2 vitamin, osteokalcin och blodsocker

Som nämnts ingår K2-vitamin i aktiveringen av osteokalcin, som deponerar kalcium i benen.
Det är emellertid mindre känt att osteokalcin också har betydelse för regleringen av hormonet insulin, som stänger in blodsockret (glukos) i cellerna.
Men många har ett instabil blodsocker, och vid insulinresistens är cellernas förmåga att ta upp blodsocker nedsatt. Tillstånden är en del av metaboliskt syndrom, som är ett förstadium till diabetes 2.
Mycket tyder således på att brist på selen ökar risken för insulinresistens.
Det är redan känt att personer med diabetes 2 löper en ökad risk för åderförkalkning och benskörhet. Studier på möss med diabetes visar också att tillskott med K2- och D-vitamin kan vara relevant för personer med diabetes som lider av benskörhet.

Statiner hämmar syntesen av K2-vitamin

Enligt en studie publicerad i Expert Research Review of Clinical Pharmacology kan statiner som är kolesterolsänkande läkemedel, i motsats till vad man kan förvänta sig, öka risken för åderförkalkning och hjärtsvikt. I artikeln presenterar forskarna flera mekanismer som kan göra sig gällande. En av mekanismerna är att statiner hämmar syntesen av K2-vitamin utifrån K1-vitamin.

K-vitamin, cancer och inflammationer

Gas6 (growth arrest-specific 6) tillhör de K-vitaminberoende proteinerna. Gas6 finns i många av kroppens vävnader, där det reglerar flera biologiska processer som cellutveckling, celltillväxt och cellernas förbindelse. Gas6 är också viktigt för cancercellernas förmåga att begå självmord, så kallad apoptos. Det är en reaktion som sjuka och utslitna celler normalt utför. En annan mekanism är att Gas6 motverkar inflammationer, som också sätts i förbindelse med cancer. K2-vitamin minskar generellt risken för flera cancerformer.

Utbredd brist och dåligt utnyttjande

Även om brist på K-vitamin anses vara sällsynt tyder nyare forskning på att brist på K2-vitamin är vanligt. Utöver den ensidiga kosten och ändrade kostvanor utan så många fermenterade produkter kan brist på K-vitamin också förekomma vid långvarig användning av läkemedel som antibiotika, syraneutraliserande läkemedel, acetylsalicylsyrapreparat, kolesterolsänkande läkemedel och blodförtunnande läkemedel med warfarin (Marevan/Waran), som fungerar som K-vitaminantagonister mot blodproppar. Man bör dock komma ihåg att patienter som får denna typ av blodförtunnande läkemedel inte får ta tillskott med K-vitamin.

Hur mycket K-vitamin behöver vi?

Enligt danska Sundhedsstyrelsen är RI för K1-vitamin 75 mikrogram för vuxna. Men Sundhedsstyrelsen har inga rekommendationer för ett dagligt intag av K2-vitamin. Därför kan man istället följa de internationella rekommendationerna. Om man misstänker benskörhet (osteoporos) eller åderförkalkning rekommenderas det ofta att man tar tillskott på 150–180 mikrogram per dag. För att förebygga benskörhet och åderförkalkning rekommenderas halva dosen, motsvarade 75–90 mikrogram per dag.
K2-vitaminet initierar direkt de biokemiska reaktioner som gynnar cirkulationen och stärker benen. Men en analys av resultaten kommer bara att vara mätbar efter ett års behandling.
Enligt Henrik Hey, överläkare på Vejle Hospital, kan rekommendationer för K2-vitamin vara relevant för 80 procent av den vuxna befolkningen som en förebyggande insats eller i samband med medicinsk terapeutisk behandling vid sjukdom.

Referenser

Solmaz Akbari. Vitamin K and Bone Metabolism: A Review of the Latest Evidence in Preclinical Studies. BioMed Research International 2018

Nutrition insight. Role of Vitamin K in Bone Health Underlined in New Study. Jun 2017

Okyama et al. Statins stimulate atherosclerosis and heart failure: pharmacological mechanisms. PubMed.gov 2015

Guiling Wu. Targeting Gas6/TAM in cancer cells and tumor microenviroment. Melecular cancer 2018

Henrik Hey. K2 vitamin anbefalinger og advarsler. 2016

Hyung Jin Choi et al. Vitamin K2 Supplementation Improves Insulin Sensitivity via Osteocalcin Metabolism: A Placebo-Controlled Trial. American Diabetes Care. 2011

Shane Peterson, Søren Ejlersen & Ditte Ingemann. Fermentering. People's Press 2015