D-vitaminets betydelse för immunförsvaret och förmåga att hämma åldrandeprocesser

De flesta av kroppens celler har receptorer för D-vitamin, som fungerar som ett steroidhormon. Kroppens olika immunceller är särskilt beroende av D-vitamin. Detta är inte bara viktigt i kampen mot infektioner utan också för regleringen av inflammationer, som de flesta kroniska sjukdomar och åldringsprocesser kännetecknas av. Detta framgår av en översiktsartikel publicerad i Nutrients. Författarna, professor Carsten Carlberg och dr Eunike Velleur, som bland annat är en av världens ledande forskare i D-vitamin, förklarar också varför vi behöver mycket mer D-vitamin än de officiella rekommendationerna i samband med naturlig anti-aging.

D-vitamin är mest känt för sin betydelse för skeletthälsan. Men det antas att D-vitaminets betydelse för immunförsvaret utvecklades mycket tidigare, för cirka 550 miljoner år sedan.
Den utbredda bristen på D-vitamin som vi ser i dag är främst relaterad till den moderna inomhuslivsstilen och för lite sol, som är den viktigaste källan. Vi behöver solens UV-strålning så att vi initialt kan bilda ett förstadium till D-vitamin med hjälp av kolesterol i huden. Det kräver samtidigt att solen står tillräckligt högt på himlen. Förstadiet kallas 7-dehydrokolesterol och måste först omvandlas i levern av vissa enzymer (CYP2R1 och CYP27A1) till formen 25-hydroxivitamin D3, som också mäts i blodet. När D-vitaminet behövs i cellerna omvandlas det sedan till den aktiva steroidformen 1,25-dihydroxyvitamin-D i njurarna och på andra ställen av enzymet CYP27B1.
Det visar sig att specifika vita blodkroppar som monocyter, makrofager och dendritiska celler kan uttrycka enzymet CYP27B1, så att dessa immunceller själva kan omvandla D-vitaminet till den aktiva steroidformen.
Dessutom har immunförsvarets celler och de flesta av kroppens övriga celler och vävnader speciella receptorer för det aktiva D-vitaminet i form av VDR, som styr hundratals gener via en rad av-och-på-mekanismer. Det aktiva D-vitaminet är alltså ett livsviktigt steroidhormon i linje med andra steroidhormoner såsom östrogener, testosteron och kortisol.
Solen är som nämnt den viktigaste källan till D-vitamin. Men även genetiska faktorer, hudfärg, BMI, kroniska sjukdomar som diabetes, åldringsprocesser och andra faktorer kan påverka vår förmåga att bilda och aktivera vitaminet.

Immunförsvarets funktioner och vikten av D-vitamin

Immunförsvaret består av det medfödda immunförsvaret och det förvärvade immunförsvaret, som utvecklas först efter födseln efter kontakt med mikroorganismer och andra främmande ämnen.
Det medfödda immunförsvaret består bland annat av olika vita blodkroppar, däribland monocyterna, som kan äta och bryta ner (fagocytera) olika patogena mikroorganismer och främmande partiklar. Monocyterna kan även utvecklas till stjärnformade dendritiska celler, vilka som vår första skydd finns på hud och slemhinnor, men även i lymfkörtlar och mjälten. Dessutom kan monocyterna växa och utvecklas till makrofager i vävnaderna, där de kan äta och bryta ner mikroorganismer och främmande partiklar och samtidigt kalla på förstärkning från T- och B-cellerna. Dessa vita blodkroppar, som tillhör det förvärvade immunförsvaret, är ett slags specialtrupper som utvecklar immunitet i form av programmerade T-celler och antikroppar. Ändå bekämpar det medfödda immunförsvaret de flesta smittsamma bakterier på plats, utan att vi märker något.
När immunförsvaret angriper kan det också initiera inflammation, som är kroppens skyddsreaktion mot invaderande mikroorganismer och cellskador. När inflammationen väl bekämpats bör den omedelbart stoppas så att onödiga resurser inte används eller skada uppstår på celler och vävnader.
I detta sammanhang framgår det att det i första hand är monocyterna som styr de inflammatoriska processerna, vilket även innefattar bildandet av dendritiska celler och makrofager. Dessutom reglerar monocyterna olika reaktioner på stress.
I översiktsartikeln kommer författarna närmare in på hur D-vitamin har en direkt effekt på immunförsvarets stamceller i benmärgen och på programmeringen av monocyterna. Det tyder dessutom på att cellerna i det medfödda immunförsvaret är mer beroende av D-vitamin för att fungera optimalt.

Immunförsvarets förfall under kroniska sjukdomar och åldrandeprocesser

Åldrande är en naturlig och oundviklig process, och det inkluderar en ansamling av skador på celler och molekyler, vilket leder till dysfunktioner i celler, vävnader och organ. Åldringsprocesser kännetecknas bland annat av dysbios, där potentiellt skadliga mikroorganismer från den naturliga mikrofloran eller från infektion har blivit dominerande. Åldringsprocesser kännetecknas också av kronisk inflammation och oxidativ stress orsakad av för många fria radikaler som angriper celler och vävnader.
Allt detta tyder på att ett svagt och urspårat immunförsvar spelar en betydande roll i utvecklingen av åldrandeprocesser. Ett nytt begrepp som kallas åldersinflammation har också dykt upp.
I översiktsartikeln går författarna mer in i detalj på hur ett svagt immunförsvar ökar risken för smitta och infektioner. Om de inflammatoriska processerna blir för våldsamma i form av hyperinflammation, kan det leda till blodförgiftning (sepsis), eller att virusinfektioner som influensa och covid-19 blir livshotande. Dessutom kännetecknas autoimmuna sjukdomar som multipel skleros och reumatoid artrit av kronisk inflammation som angriper specifika vävnader. Låga nivåer av kronisk inflammation är inblandade i hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, Alzheimers sjukdom, cancer och många andra kroniska sjukdomar där äldre människor löper större risk. Det tyder också på att en nedsatt funktion hos T-cellerna ökar risken för virusinfektioner och cancer, eftersom T-cellernas uppgift är att förstöra virusinfekterade och onormala celler.

Större tillskott av D-vitamin hämmar åldringsprocesser

Ett stort antal studier har redan funnit ett direkt samband mellan D-vitaminbrist och ett stort antal sjukdomar som är relaterade till åldrandeprocesser och tidig död. Enligt den nya översiktsartikeln är de bakomliggande aspekterna ett nedsatt och urspårat immunförsvar. Därför är det av avgörande betydelse att återuppbygga och reglera immunförsvaret genom att ge individerna i fråga tillräckligt med D-vitamin, så att alla celler i immunförsvaret är välförsedda.
Författarna kommer dessutom in på att det kan vara komplext att bedöma en individs behov av D-vitamin, eftersom gener, hudfärg, BMI och andra faktorer påverkar detta. Författarna anser därför att alla ska ta ett större tillskott med D-vitamin för säkerhets skull. De rekommenderar ett mikrogram per kilo kroppsvikt, så att en person som väger exempelvis 80 kilo bör inta 80 mikrogram D-vitamin per dag. Denna dos är mycket högre än de flesta länders officiella rekommendationer, som bara ligger på 5–20 mikrogram per dag och inte tar tillräcklig hänsyn till individuella behov och åldringsprocesser. Författarna påpekar också att deras höga rekommendationer för D-vitamintillskott ligger långt under de doser som kan ge biverkningar som hyperkalcemi (förhöjt kalciumvärde i blodet). Deras rekommendationer för D-vitamin är inte heller högre än vad de flesta med vit hy kan bilda en solig sommardag.
Man bör under alla omständigheter sträva efter en optimal nivå i blodet som bör ligga på mellan 75–150 nmol/l under hela året och livet.

Referenser:

Carsten Carlberg and Eunike Velleur. Vitamin D and Aging: Central Role of Immunocompetence. Nutrients 2024

Lobachevsky University. Scientists have identified the role of chronic inflammation as the cause of accelerating aging. Medical Xpress. 2020