Hivpatienter löper en ökad risk för D-vitamin

- och selenbrist

Hiv, som orsakar aids, är livshotande eftersom viruset angriper centrala celler i immunförsvaret. Dessutom har hivpatienter visat sig löpa en ökad risk för D-vitaminbrist. Detta kan bero på sjukdomen, kombinationsbehandlingen, brist på sol och andra orsaker. Eftersom D-vitamin är viktigt för immunförsvaret, skelett, humör och många andra funktioner bör man därför mäta hivpatienters nivåer av D-vitamin i blodet och ge starkare tillskott som optimerar nivån. Detta framgår bland annat av en ny artikel i MedicalNewsToday. Tidigare studier visar dessutom att det finns ett samband mellan förloppet av en hivinfektion och kroppens selenstatus.

Hiv (humant immunbristvirus) är ett virus som orsakar aids (förvärvat immunbristsyndrom). Hiv angriper framför allt makrofager som tillhör immunförsvarets stormtrupper, samt T-hjälparcellerna, som spelar en central roll i det specifika försvaret. När hiv angriper dessa celler omvandlas de till virusfabriker, och när ett tillräckligt stort antal celler infekteras kollapsar hela immunförsvaret. Kroppen blir då sårbar för ett antal opportunistiska patogena mikroorganismer på slemhinnorna, som immunförsvaret vanligtvis håller nere. Det kan exempelvis uppstå svampinfektioner i lungor, matstrupe och mun, ihållande herpes simplex, kryptokockinfektion och hjärttoxoplasmos. Patienten blir också mer mottaglig för infektion i omgivningen.
Det finns två huvudtyper av hiv, där hiv-1 är den dominerande som orsakar aids. Hiv är ett så kallat RNA-virus med en formidabel förmåga att mutera. Därför är det särskilt svårt att uppnå immunitet eller framställa effektiva vacciner.
De flesta patienter kommer att dö av aidsdefinierade sjukdomar inom två år om de inte får antiviral behandling, vilket är en livslång och ganska effektiv kombinationsbehandling. Men behandlingen är också förbunden med biverkningar. Det råder dessutom enighet om att hälsosam kost, mental hälsa och fysisk aktivitet är särskilt viktigt för att hivpatienter ska kunna upprätthålla ett starkt infektionsförebyggande immunförsvar. Dessutom har D-vitamin nu fått ett nytt fokus.

D-vitaminets betydelse för immunförsvaret och andra funktioner

De flesta av kroppens celler har receptorer för D-vitamin, som reglerar en mängd gener och många andra funktioner.
D-vitamin har avgörande betydelse för immunförsvarets aktiviteter och kommunikation på flera fronter, så att vi kan bekämpa infektioner. Processen stöds av några antibiotiska peptider i luftvägarna, som också kräver D-vitamin. Samtidigt har D-vitamin betydelse för att immunförsvaret inte initierar okontrollerade inflammationer som kan skada frisk vävnad. Dessutom har D-vitamin en betydelse för skelett, muskler, cirkulation, hjärna och humör. Det innebär därför att brist på D-vitamin kan få långtgående konsekvenser för hälsan.

Varför är hivpatienter särskilt utsatta för D-vitaminbrist?

Forskare har funnit att alla patienter med hiv-1 har otillräckliga nivåer av D-vitamin i blodet. Dessutom har minst 30 procent avgjort brist på D-vitamin, där det handlar om nivåer som ligger långt under det optimala. Brist på D-vitamin kan bero på vanliga kända orsaker och själva sjukdomen.

Vanliga kända orsaker till D-vitaminbrist

• Brist på solljus.
• Brist på D-vitamin i kosten eller dåligt upptag.
• Mörk hy.
• Övervikt.
• Rökning.
• Diabetes.
• Lever- och njursjukdomar.
• Åldringsprocesser.

Orsaker till att hivpatienter löper en ytterligare risk för D-vitaminbrist

• Speciell antiviral kombinationsterapi.
• Kronisk inflammation.
• Immunaktivering.

Hivproteiner påverkar enzymer som ingår i D-vitaminsyntes

D-vitamin anses vara ett steroidhormon och måste omvandlas via två enzymatiska processer innan det fungerar som den aktiva formen ute i cellerna. Den form vi bildar i huden av solens UVB-strålar, eller får genom tillskott, har ännu ingen biologisk aktivitet. I levern sker den första enzymatiska processen, och när D-vitaminet ska användas, sker den andra enzymatiska processen i njurarna, immunceller och andra celler.
Det visar sig att hiv-1 påverkar sättet på vilket kroppen syntetiserar D-vitamin. Det beror på att hiv kan öka bildningen av proinflammatoriska cytokiner, som förhindrar kroppen från att bilda aktivt D-vitamin. Olika antivirala terapier som Efavirenz och Tenofovir kan också påverka kroppens syntes av D-vitamin. Detta kan inte bara skada immunförsvaret utan även skelett, muskler, blodsocker, humör och mycket mer.

Behandling med D-vitamin till hivpatienter

Läkaren kan mäta hivpatienternas nivå av D-vitamin för att klargöra brist. Om en patient tar antivirala läkemedel, som sänker nivån av D-vitamin i kroppen, kanske de kanske prova en annan behandling.
Enligt en översiktsartikel från 2019 som behandlar 29 kliniska studier kan tillskott med D-vitamin effektivt återupprätta nivån av D-vitamin hos hivpatienter där man har konstaterat en brist. Bland de kliniska studierna var det vanligast att ge dagliga doser mellan 100–175 mikrogram. Vid särskilt stor D-vitaminbrist var det effektivast att ge 175 mikrogram D-vitamin, vilket hos 80 procent av patienterna återställde nivån i blodet.
Så fort nivån i blodet är tillräcklig rekommenderar forskarna någon form av underhåll.
Enligt den nya artikeln i MedicalNewsToday rekommenderas hivpatienter i allmänhet att ta 100 mikrogram D-vitamin om dagen. Denna dos är långt över de officiella rekommendationerna, men samma dos som Efsas övre gräns, eller vad de flesta med vit hy kan bilda från solen en sommardag i lätta kläder.
Eftersom de flesta studier gällande sambandet mellan hivinfektion och D-vitamin har en relativt kort uppföljningsperiod, behövs det fler studier som på sikt kan klargöra effekten av tillskott med starkare D-vitamin till hivpatienter.
Ändå behöver vi alla optimala nivåer av D-vitamin i blodet under hela livet.
Eftersom D-vitamin är ett fettlösligt vitamin får vi det bästa utnyttjandet i tillskott som kapslar, där vitaminet är bundet till olja.

Selenets betydelse vid hivinfektion och relevanta tillskott

Selen är viktigt för immunförsvaret och för att virus inte ska klara av att mutera. Selen ingår dessutom i kraftiga antioxidanter som skyddar celler och vävnad mot oxidativ stress. Redan 1997 upptäckte man ett samband mellan jordens innehåll av selen och dödligheten i aids i amerikanska delstater.
Under samma period, och innan den effektiva kombinationsbehandlingen, påvisade professor Marianna Baum från Miami University att ju mer selen en hivpositiv person har i blodet, desto mer sannolikt är det att de lever längre trots sjukdomen. Under 3,5 år följde Baum och hennes forskarteam 125 hivpositiva män och kvinnor som fick olika blodprover tagna var sjätte månad. Det visade sig att två faktorer med säkerhet kunde förutsäga vilka av de hivpositiva som skulle dö: Det minskade antalet T-hjälparceller och det minskade innehållet av selen i blodet. Men minskningen av seleninnehållet i blodet var det säkraste tecknet.
Sedan dess har flera studier visat att tillskott med 200 mikrogram selen om dagen kan motverka det minskade antalet T-hjälparceller och därmed fördröja utvecklingen av sjukdomen till aids. Detta framgår bland annat av en ny översiktsartikel som publicerades i tidskriften Clinical Nutrition Espen 2019.
Tillskott baserade på selenjäst, som innehåller många selenföreningar, ger den största likheten med selenvariationen i selenrik kost. Selentillskott bör dessutom ha en hög biotillgänglighet för att få största möjliga nytta.
Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa, har satt den övre gränsen till 300 mikrogram dagligen.

Referenser

Beth Sissons. HIV and vitamin D deficiency: What is the link? MedicalNewsToday. August 2021

Natalia Alvarez et al. The Potential protective Role of Vitamin D Supplementation on HIV-1 Infection. Front Immunol 25 September 2019

Debra Sullivan. What are the health benefits of vitamin D? MedicalNewsToday 2019

Cowgill U.M. The distribution of selenium and mortality owing to acquired immune deficiency syndrome in the continental United States. Biol Trace Elem 1997

Basilua Andre Muzembo et al. selenium supplementation in HIV-infected individuals: A systematic review of randomized controlled trials. Clinical Nutrition Espen. 2019

Human immundefektvirus - Wikipedia, den frie encyklopædi