Utbredd D-vitaminbrist är involverad i insulinresistens, diabetes och övervikt
Som bekant lider fler och fler av övervikt och diabetes 2, och det har enorma mänskliga och socioekonomiska konsekvenser. De vanliga kostråden har inte alltid någon större effekt. Många kämpar en hopplös kamp eftersom de lider av insulinresistens, där förmågan att stänga in blodsocker i cellerna är nedsatt. Flera epidemiologiska studier har efterhand visat att den utbredda bristen på D-vitamin, som vi främst får från sommarsolen, bidrar till den katastrofala utvecklingen. I en nyligen publicerad översiktsartikel i tidskriften Nutrients går författarna närmare in på D-vitaminets många funktioner i samband med reglering av blodsocker, mättnad, vikt samt förebyggande av diabetes 2. Samtidigt bör man vara uppmärksam på att överviktiga och diabetiker kan ha ett ökat behov av D-vitamin, och att det finns ett behov av magnesium för att aktivera vitaminet.
Det finns ett nära samband mellan övervikt, fetma och diabetes 2. Innan det når så långt uppträder insulinresistens, som inte märks direkt. Men det är ett tillstånd där cellernas förmåga att ta upp blodsocker gradvis minskar. Som ett resultat blir man inte riktigt mätt, och man längtar efter snabba kolhydrater vilka ger en våldsam svängning i blodsockret. Samtidigt avlägsnas överflödet av kalorier från blodomloppet och deponeras som hälsofarliga fettdepåer. Förstadiet till diabetes 2 kallas metaboliskt syndrom och kännetecknas av just insulinresistens såväl som högt kolesterol, högt blodtryck och hälsofarliga fettdepåer, vanligtvis runt tarmarna. Metaboliskt syndrom och diabetes 2 kännetecknas också av mild inflammation, som är ytterst hälsoskadligt, eftersom det banar vägen för oxidativ stress och hjärt-kärlsjukdomar. Det är alltså inte kolesterolet i kosten som är problemet, utan snarare en störd sockermetabolism.
Sambandet mellan D-vitaminbrist, övervikt och diabetes 2 är välkänt, och i den nya översiktsartikeln har författarna tittat närmare på hur D-vitamin reglerar insulinkänslighet, gener och inflammationstillstånd hos överviktiga.
| När hälsomyndigheterna varnar för solen bör de samtidigt upplysa om hur vi annars kan får tillräckligt med D-vitamin, eftersom den utbredda bristen bland annat bidrar till ökad förekomst av fetma, insulinresistens, diabetes 2 och cancer. |
D-vitaminbrist och fetma
Fetma är ett patologiskt tillstånd som kännetecknas av överdriven kroppsvikt och överflödig fettmassa, orsakad av matberoende, genetiska mutationer, stillasittande livsstil, endokrina störningar och dålig näringsstatus.
Det är allmänt känt att fetma är förknippat med sjukliga tillstånd som metaboliskt syndrom, diabetes, högt blodtryck, lungsjukdomar, icke-alkoholorsakade fettleversjukdomar, njursjukdomar, benförändringar, hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Dessutom är fetma ofta förbundet med låga nivåer av B1-vitamin, folsyra (vitamin B9) och D-vitamin i blodet.
Under de senaste trettio åren har flera epidemiologiska studier gradvis visat att modern livsstil och utbredd brist på D-vitamin bidrar till den katastrofala utvecklingen av fetma och allvarliga följdsjukdomar som metaboliskt syndrom, diabetes 2 och cancer.
Studier visar dessutom att fetma, metaboliskt syndrom och diabetes i sig själv ökar risken för D-vitaminbrist. Detta beror på det första på att många överviktiga är fysiskt inaktiva och inte kommer ut så mycket i solen. För det andra äter de flesta ohälsosamt, och för det tredje har de svårt att omvandla D-vitaminformen från solen och tillskott till den aktiva formen på grund av nedsatt lever- och njurfunktion.
De flesta celler har D-vitaminreceptorer eller VDR (vitamin D receptor). Det antas att VDR och D-vitamin reglerar cirka 10 procent av våra gener, som bland annat har betydelse för glukostolerans, insulinkänslighet, immunrespons, celldelning, fettvävnad och ben.
En studie som utfördes för 30 år sedan har avslöjat att D-vitamin i form av 25-hydroxyvitamin D3 kan hämma utvecklingen av fettvävnad, och att ackumuleringen av triglycerider minskades med 50 procent genom olika mekanismer.
VDR är också involverat i kroppens värmeproduktion, även kallat termogenes, som utförs av mitokondrierna i de bruna fettcellerna. VDR reglerar mer specifikt vissa transportproteiner, UCP1 och UCP2, som sörjer för att stänga in glukos i cellen via cellmembranen.
Eftersom D-vitamin är ett fettlösligt vitamin, avsätts det främst i levern och i fettvävnad. Även om överviktiga och feta har betydligt mer fettvävnad, tyder det på att vitaminet och dess metaboliter inte är särskilt tillgängliga vad gäller de många funktionerna i kroppen. Därför kan överviktiga och feta ha ett ökat behov.
| Vi bildar ett förstadium till D-vitamin utifrån solens UVB-strålar och ett kolesterol i huden. D-vitamin lagras i levern i form av 25-hydroxyvitamin D3, och det är denna form som mäts i blodet. När D-vitaminet ska användas omvandlas det i njurarna till en aktiv form som kallas 1,25(OH)2D. Mörk hud, nedsatt lever- och njurfunktion samt övervikt och diabetes ökar behovet av D-vitamin. |
D-vitaminbrist, insulinresistens och diabetes
Insulinresistens är den vanligaste orsaken till diabetes 2. Tillståndet kommer krypande över flera år och beror ofta på en kombination av för många kolhydrater – särskilt de raffinerade – och brist på D-vitamin.
När vi har intagit kolhydrater bryts de ner till blodsocker, och bukspottkörteln producerar hormonet insulin, som stänger in blodsockret i cellerna. Men vid insulinresistens är insulinet av dålig kvalitet, så att insulinnivån i blodet förblir hög och cellerna inte får tillräckligt med energi i form av blodsocker. I detta avseende har D-vitaminet följande funktioner:
- Bukspottkörtelns insulinproducerande betaceller har receptorer för D-vitamin (VDR), och det antas att D-vitamin är nödvändigt för att förstadiet proinsulin ska kunna omvandlas till insulin.
- VDR och D-vitamin spelar en roll i bukspottkörtelns insulinproduktion och insulinutsöndring.
- VDR och D-vitamin främjar insulinkänsligheten och blodsockerupptaget i levern, musklerna, hjärnan och andra vävnader.
- D-vitamin reglerar transportproteinet GLUT-4 i muskelcellerna, som har betydelse för cellernas upptag av blodsocker.
- Man har också funnit VDR i hjärnans hypotalamus, som är ett övergripande centrum. Det är redan känt att hypotalamus hjälper till att reglera aptiten och ämnesomsättningen.
- D-vitamin reglerar immunförsvarets vita blodkroppar och proinflammatoriska cytokiner. Det betyder med andra ord att D-vitamin reglerar den låga grad av inflammation som uppträder vid fetma, insulinresistens och diabetes 2. Kronisk inflammation, som inte märks direkt, levererar kaskader av fria radikaler, som bland annat kan förorsaka oxidativ stress och angripa kolesterolet så att det härsknar och banar vägen för åderförkalkning.
| Vi behöver D-vitamin, så att vi kan bilda insulin av god kvalitet. |
Tillskott med D-vitamin vid bristtillstånd och insulinresistens
Som visat har flera studier under de senaste 30 åren dokumenterat ett omvänt samband mellan blodets nivå av D-vitamin och utvecklingen av fetma, insulinresistens, metaboliskt syndrom och diabetes 2 hos både barn och vuxna.
Många studier har dessutom visat att tillskott med D-vitamin kan förbättra insulinkänsligheten och glukostoleransen. Ändå har det funnits olika resultat vad gäller effekten av tillskott till överviktiga och diabetiker. Detta beror på att man har undersökt olika befolkningar och gett olika doser av D-vitamin med eller utan kalcium. D-vitamintillskott av olika kvalitet har också använts, där de tillskott som tas upp bäst är bundna till olja i kapselform.
Man bör dessutom vara uppmärksam på att insulinresistens, fetma och diabetes 2 i sig själv ökar behovet, och frågan är då vad som är optimalt för individen.
När det gäller effekten av D-vitamin på insulinkänsligheten och diabetes spelar andra näringsämnen också en viktig roll.
|
Tillskott med D-vitamin och optimala nivåer
På våra breddgrader står solen för lågt under vinterhalvåret för att vi ska kunna bilda vitaminet. Enligt flera forskare krävs det därför att man under vinterhalvåret tar starka tillskott med 50–80 mikrogram dagligen för att uppnå optimala nivåer i blodet. Vid brist på sommarsol kan det vara nödvändigt med tillskott hela året. De nya rekommendationerna ligger långt över RI, som bara är 5 mikrogram till vuxna under 70 år med vit hud. Därför är det heller inte tillräckligt med en vanligt vitamintablett.
Man mäter D-vitaminnivåerna i blodet som 25-hydroxyvitamin D3. De officiella gränsvärdena är 50 ng/ml. Många ledande forskare anser dock att det är otillräckligt, och att man måste upp på hela 75–100 ng/ml för att på ett optimalt sätt förebygga sjukdomar.
Magnesium är nödvändigt för aktiveringen av D-vitamin
Magnesiumbrist kan medföra dåligt utnyttjande av D-vitamin. Detta beror på att vi behöver magnesiuminnehållande enzymer, så att den form vi bildar i huden eller får genom tillskott kan omvandlas till de aktiva formerna i levern och njurarna.
En studie publicerad i The American Journal of Clinical Nutrition, och som tidigare nämnts på denna webbplats, visar dessutom att magnesium hjälper till att reglera och optimera blodets innehåll av D-vitamin.
Visste du att spårmineralet krom också är nödvändigt för insulinkänsligheten?
Referenser
Emanuela A. Greco et al. Role of Hypovitaminosis D in the Pathogenesis of Obesity-Induces Insulin Resistance. Nutrients 2019
Scott LaFee. Vitamin D Deficiency Linked to Greater Risk of Diabetes. UC San Diego Health. April 2018
Plasma 25-hydroxyvitamin concentration and risk of type 2 diabetes and pre-diabetes. 12-year cohort study. PLoS One 2018
Iowa State University: New promise for diabetics with vitamin D-deficiency. ScienceDaily. 2016
http://slankeviden.dk/nyheder/diabetes/51-mangel-pa-d-vitamin-i-hjernen-oger-fedmerisiko.html
Gerry K. Schwalfenberg and Stephen J. Genuis. The Importance of Magnesium in Clinical Healthcare. Scientifica (Carro) 2017
Qi Dai et al. Magnesium status and supplementation influence vitamin D status and metabolism; results from a randomized trial. The American Journal of Clinical Nutrition 2018
Pernille Lund. Sådan får du styr på dit blodsukker. Ny Videnskab 2013
- Skapad