Ny analys av historisk studie indikerar ett större behov av C-vitamin

Under andra världskriget var livsmedelsförsörjningen otillräcklig, och i Storbritannien ville man veta hur lite C-vitamin vi behöver för att förebygga den dödliga sjukdomen skörbjugg. Därför utfördes en drastisk studie, som senare bildade grunden för de nuvarande rekommendationerna för C-vitamin. Men nu har en granskning av den gamla studien avslöjat att det verkliga behovet av C-vitamin är större och att WHO bör höja de dagliga rekommendationerna. Men hur mycket C-vitamin behöver vi egentligen och vad är det bra för?

C-vitamin ingår i bindvävens kollagen som har betydelse för strukturen i blodkärl, tandkött, skelett och hud. C-vitamin är också viktigt för immunförsvaret och sårläkning. C-vitamin fungerar dessutom som en viktig antioxidant, som skyddar celler och vävnader mot farliga fria radikaler.
De flesta djur kan själva bilda C-vitamin efter behov, men människan har förlorat denna förmåga under evolutionen. Vi måste därför få vitaminet tillfört genom kosten, där goda källor är grönsaker och frukt. Den yttersta konsekvensen av C-vitaminbrist är skörbjugg, då bindväven löses upp och man dör av inre blödningar. Det talas också om subklinisk skörbjugg, som vanligtvis innebär trötthet, blödande tandkött, blåmärken och nedsatt motståndskraft.

Andra världskriget fick långtgående konsekvenser för rekommendationerna för C-vitamin

Under andra världskriget förelåg det en brist på de mest basala livsmedlen. Därför ville man i Storbritannien veta om de små ransonerna i livbåtarna var tillräckliga för att överleva. Man ville också ta reda på hur mycket C-vitamin den allmänna befolkningen borde få för att undvika den klassiska bristsjukdomen skörbjugg.
I en av studierna, som utfördes på Sorby Research Institute i Sheffield, fick ett team av frivilliga endast de små matransoner som flottan hade sina livbåtar. Den drastiska studien resulterade i att livbåtarna försågs med mer vatten och mindre mat.
En annan radikal studie, som också genomfördes på Sorby Research Institute, behandlade C-vitaminbrist. Studien inleddes 1944 och det fick långtgående konsekvenser för framtida rekommendationer. I studien deltog 20 personer som sedan tidigare bodde i institutets byggnader. Dessa frivilliga deltagare fick en kost med 0, 10 eller 70 milligram C-vitamin om dagen under en period av i genomsnitt nio månader. Därefter fick de återställa sina nivåer av C-vitamin igen.
Eftersom det förelåg en så stor brist på livsmedel med C-vitamin under kriget var syftet med studien inte att ta reda på hur mycket C-vitamin vi behöver för en optimal hälsa, utan hur mycket vi behöver för att undgå skörbjugg.
Under studien utförde forskarna experimentella sår på deltagarna. Sedan undersökte de styrkan hos ärrvävnaden för att bedöma C-vitaminnivåerna, eftersom det var känt att brist försämrar sårläkning och ärrbildning. Det var också känt att blödande tandkött på sikt kan indikera utveckling av skörbjugg.
Slutligen uppskattade forskarna att 10 milligram C-vitamin om dagen var tillräckligt för att undgå tecken på skörbjugg. Senare låg studien till grund för WHO:s rekommendationer om 45 milligram C-vitamin om dagen.

En chockerande studie med livshotande konsekvenser

Enligt Philippe Hujoel, praktiserande tandläkare och professor vid UW School of Dentistry i Washington USA, är den gamla C-vitaminstudien från Sorby Research Institute chockerande. Philippe Hujoel står just nu bakom en ny analys som avslöjar att den provocerade bristen på C-vitamin över en lång tid faktiskt utvecklade livshotande tillstånd hos några av deltagarna, och idag skulle man aldrig utföra sådana studier.
Tillsammans med en annan forskare från Brigham och Women's Hospital/Harvard Medical School utförde Hujoel en form av vetenskapligt detektivarbete genom att exponera de gamla uppgifterna för moderna tekniker och analyser som inte var tillgängliga för dåtidens forskare. Resultaten av detta detektivarbete har nu publicerats i tidskriften The American Journal of Clinical Nutrition.

Vi behöver mer C-vitamin

Hujoel anser att de gamla uppgifterna från den historiska C-vitaminstudien, som ligger till grund för WHO:s rekommendationer, bör omvärderas. Enligt Hujoel bör man ha i genomsnitt få 90 milligram C-vitamin om dagen om man vill förhindra bristfällig sårläkning med svag ärrvävnad. Det är mer än dubbelt så mycket som WHO:s rekommendationer.
Hujoels studie avslöjade också att det tar lång tid att återhämta sig efter en allvarlig C-vitaminbrist, och att det kräver ännu högre doser. Inte ens en mängd på 90 milligram om dagen i sex månader var tillräckligt för att återställa en normal ärrbildning hos de deltagare som utsattes för allvarlig C-vitaminbrist.

Hur får vi tillräckligt med C-vitamin – och vad orsakar brist?

I Sverige ligger de officiella rekommendationerna, RI, på 80 mg för vuxna och barn över 11 år. Men enligt den nya studien tyder det nu på att det verkliga behovet är större. Det bör dessutom tilläggas att tobaksrökning, kroniska sjukdomar, stress, åldringsprocesser, förgiftningar, skador och en hög konsumtion av rusmedel i sig självt ökar behovet.
Det gäller också ett stort intag av socker. Detta beror på att socker och C-vitamin tävlar om samma kanaler som leder in i cellerna. Ju högre sockerintag, desto mer kan effekten av C-vitamin reduceras.
Vi bör först och främst få C-vitamin genom en hälsosam och varierad kost med tillräckligt med grönsaker och frukt. Specifika tillskott med C-vitamin innehåller i regel 500–1 000 mg. Här kan det löna sig att välja syraneutrala kosttillskott som skyddar magen.

 Referenser:

Philippe P Hujoel, et al. Vitamin C and scar strength: analysis of a historical trial and implications for collagen-related pathologies. The American Journal of Clinical Nutrition. 2021

University of Washington. New analysis of landmark scurvy study leads to update on vitamin C needs. ScienceDaily August 16, 2021

Frida - Fødevare ID: 2 (fooddata.dk)