Får du i dig tillräckligt med selen för ämnes- och energiomsättning?

Selen är ett spårämne som har avgörande betydelse för sköldkörteln och ämnesomsättningshormonerna. Samtidigt skyddar selen sköldkörteln mot skador som orsakas av oxidativ stress. Detta framgår av en översiktsartikel som har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Archives of Endocrinology and Metabolism. Så hur mycket selen behöver vi för ämnesomsättningen och de många andra selenberoende funktionerna i kroppen?

Sköldkörteln, som sitter strax nedanför struphuvudet, bildar hormoner som ansvarar för cellernas övergripande energiomsättning. Samtidigt är sköldkörteln det organ som innehåller mest selen i förhållande till sin storlek. Detta beror på att selen ingår i ett antal selenberoende proteiner som fungerar som viktiga enzymer och skyddande antioxidanter.
Det är allmänt känt att sköldkörteln behöver jod för att bilda ämnesomsättningshormoner, där T4 (tyroxin) innehåller 4 jodatomer och T3 (trijodtyronin) innehåller 3 jodatomer. Sköldkörteln producerar mest T4, som är ett passivt förstadium. När cellerna behöver energi omvandlas T4 till T3, som är det aktiva hormonet. Denna process kräver seleninnehållande enzymer som kallas deodinaser, som avlägsnar en jodatom från T4. Mer exakt ser det aktiva T3-hormonet till att syre stängs in i cellerna så att de kan omvandla matens kalorier till energi. Processen liknar syret som tillförs en vedeldad spis, och ju mer syre, desto snabbare sker ämnesomsättningen.
Av samma anledning bör förhållandet mellan T4 och T3 vara balanserat, så att ämnesomsättningen – särskilt med hjälp av jod och selen – fungerar optimalt enligt cellernas behov.
Selen ingår också i några kraftfulla antioxidanter, GPX (glutationperoxidas), som skyddar sköldkörteln mot skador orsakade av fria radikaler och oxidativ stress. Deras funktion som unika antioxidanter är också viktig eftersom den aktiva sköldkörteln tillförs mycket blod, vilket gör den särskilt sårbar för oxidativ stress.
I översiktsartikeln kommer författarna närmare in på selenets betydelse för ämnesomsättningen. Totalt ingår selen i cirka 25 selenberoende proteiner som är viktiga för många andra funktioner och för den allmänna hälsan. Det gäller även selenets förmåga att neutralisera och utsöndra miljögifter som kvicksilver.

Selenbrist kan leda till ämnesomsättningsrubbningar och många andra sjukdoma

Det visar sig att ett ökande antal människor inte kan bilda tillräckligt med T3 utifrån T4. Detta är en viktig orsak till den ökade förekomsten av låg ämnesomsättning, som drabbar betydligt fler kvinnor än män, och där risken stiger med åldern.
Hashimotos sjukdom, som är den vanligaste orsaken till låg ämnesomsättning, uppträder ofta smygande och kan börja med en förhöjd ämnesomsättning. Hashimotos sjukdom är en autoimmun sjukdom. Så även Graves sjukdom, som orsakar en förhöjd ämnesomsättning. Sjukdomarna präglas samtidigt av kronisk inflammation och oxidativ stress, som förstör olika delar av sköldkörteln.
Enligt översiktsartikeln kan selenbrist också leda till nedsatt fertilitet hos båda könen, tillväxtproblem under graviditeten och ökad risk för missfall. Selenbrist ökar risken för virusinfektioner och för att de ska bli komplicerade. Flera studier tyder på ett samband mellan selenbrist och olika cancerformer, bland annat sköldkörtelcancer. Svår selenbrist (under 10 mikrogram per dag) kan leda till Keshans sjukdom, en dödlig hjärtsjukdom som orsakas av ett annars ofarligt virus (coxsackie) som har muterat. Allvarlig selenbrist kan också orsaka Kashin-Becks sjukdom, som medför deformiteter i leder och skelett.

Tillskott med selen kan förebygga och hjälpa vid ämnesomsättningssjukdomar

Flera studier har visat att tillskott med selen kan hjälpa patienter med Hashimotos sjukdom på flera parametrar. Doserna har i första hand legat på mellan 100–200 mikrogram per dag och behandlingarna har pågått i upp till 12 månader. Det tyder dessutom på att doser på över 100 mikrogram är bäst för att optimera aktiviteten hos de seleninnehållande antioxidanterna (GPX).
Vid Graves sjukdom har selentillskott också kunnat förbättra symtomen och livskvaliteten. Tillskott med 200 mikrogram selen dagligen har dessutom haft en positiv effekt på Graves ögonsjukdom, som i svåra fall orsakar utstående ögon och nedsatt syn.

Källor till selen, rekommenderad dos och tillskott

Selen finns i fisk, skaldjur, inälvsmat, kött och ägg. Selen finns också i spannmål, korsblommiga växter och andra grödor, men eftersom markens selennivåer varierar extremt världen över, varierar också intaget. Paranötter anses dock vara en särskilt bra källa. Trots detta ligger det dagliga selenintaget i Europa ofta på mellan 20–35 mikrogram, vilket är alldeles för lågt.
I Danmark ligger de officiella dagliga rekommendationerna på 55 mikrogram. Men enligt de nya nordiska näringsrekommendationerna (NNA) är behovet större, så kvinnor bör få i sig 75 mikrogram per dag och män 90 mikrogram per dag.
Det visar sig att forskningen nu tyder på att vi behöver närmare 100–200 mikrogram per dag för ämnesomsättningen, cancerförebyggande och andra funktioner. När det gäller tillskott kan det också vara värt att välja selenjäst med flera organiska former.
Eftersom vi inte heller bör få i oss för mycket selen har Efsa (Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet) fastställt en övre gräns på 300 mikrogram per dag.

Referenser:

Luciana Sant'Ana Leone De Souza, et. al. Selenium nutritional status and thyroid function. Archives of Endocrinology and Metabolism. 2025 Feb.

Selenium-Rich Foods Can Support Thyroid Health: Nutritionist. 2025

Panida Potita et al. Selenium supplementation in inactive moderate to severe Graves' orbitopathy patients: a randomized controlled trial. Orbit 2024

Fei Wang et al. Selenium and thyroid diseases. Frontiers in Nutrition. 2023

Nordic Council of Ministers. Nordic Nutrition Recommendations 2023