Vid ämnesomsättningssjukdomar bör jod och selen vara i balans

- och selenbrist är särskilt vanligt

Det antas att över en halv miljon danskar lider av en ämnesomsättningssjukdom, där Hashimotos som ger låg ämnesomsättning är den vanligaste. Bildandet och aktiveringen av ämnesomsättningshormoner är beroende av jod och selen, vilka måste vara i balans. Både för lite och för mycket jod ökar nämligen risken för Hashimotos, och detsamma gör selenbrist, vilket är vanligare.
Många personer med låg ämnesomsättning lider vanligtvis av extrem trötthet, viktökning, förstoppning, köldkänslighet, svullen hals och torr hud. Symtomen kan dock variera mycket, och de flesta har ännu inte fått den rätta diagnosen. Behandling med ämnesomsättningshormoner räcker inte heller, eftersom upp till 20 procent blir värre trots ”normala” blodprov. Därför är det relevant att se närmare på betydelsen av jod och selen för ämnesomsättningen.

Jod är ett livsviktigt spårämne, och det har länge varit känt att jod påverkar sköldkörteln, ämnesomsättningen, energiomsättningen och tillväxten hos barn. Brist på jod kan därför orsaka struma (förstorad sköldkörtel), ämnesomsättningssjukdomar och kretinism hos barn, en form av utvecklingsstörning som karakteriseras av samtidig hämning i skelettets utveckling.
Jod finns främst i fisk, skaldjur och tång, men markförhållandena betyder också mycket.
På 1920-talet noterade militären i Schweiz att männen från de alpina områdena med mindre jod i marken var lägre till längden, och oftare tenderade att ha struma jämfört med männen från de västra delarna av landet. Det fanns alltså fler män från de jodfattiga alpina områdena som inte var lämpade att göra militärtjänst. Därför införde Schweiz år 1922 som det första landet jodberikat salt, vilket minskade förekomsten av struma och kretinism. Befolkningen började också få samma längd i de olika områdena.
År 1924 införde USA också ett program med jodberikat salt, och det har särskilt minskat förekomsten av struma i det jodfattiga ”strumabältet”, beläget i de nordvästra delarna av USA.

I Danmark ligger jodintaget fortfarande i underkanten

Fram till 1990-talet trodde man inte att det förekom jodbrist i Danmark tills man fann en hög förekomst av struma, med de svåraste fallen på Jylland. Denna skillnad berodde på att grundvattnets innehåll av jod varierade i olika delar av landet. Sedan 2000 har allt danskproducerat salt tillsatts en liten mängd jod, med undantag för flingsalt som salt från Læsø och Medelhavssalt, och det är för att förebygga struma. Men även om jodintaget har stigit något ligger intaget fortfarande i underkanten. Inte minst hos gravida.
Mycket tyder nu på att bristen på jod i kosten kan vara en bidragande orsak till den stigande förekomsten av ämnesomsättningssjukdomar. Med ett plötsligt högt intag av jod kan emellertid vara problematiskt hos människor som kan ha en ämnesomsättningssjukdom utan att veta om det. Och det i synnerhet om de samtidigt lider brist på selen, vilket vi kommer in på mer.

Därför behöver sköldkörteln och ämnesomsättningshormonerna jod och selen

Sköldkörteln sitter på framsidan av halsen och aktiveras av hypofyshormonet TSH, så den kan bilda hormoner som stimulerar cellernas syreupptag. Detta medför en direkt effekt på ämnesomsättningen, så att cellerna kan omvandla kalorierna i maten till energi.
Sköldkörteln producerar två olika ämnesomsättningshormoner: T4 är det passiva hormonet som innehåller 4 jodatomer, och T3 är det aktiva hormonet som innehåller 3 jodatomer.
När ämnesomsättningen ska aktiveras i kroppens vävnader och celler sörjer särskilda selenhaltiga enzymer (deiodinase 1–3) för att avlägsna en jodatom från T4, så att den omvandlas till det aktiva T3-hormonet – beroende på kroppens behov.
Om för lite T3-hormon bildas blir ämnesomsättningen lägre, och bildas det för mycket blir den högre. Därför är det viktigt att både jod och selen är närvarande under regleringen.

Visste du att sköldkörteln är det organ som har den största koncentrationen av jod och selen?

Hashimotos sjukdom (Hashimotos tyreoidit)

Hashimotos sjukdom, vilken som nämnts ger en låg ämnesomsättning, beskrevs första gången av den japanska läkaren Hashimotos år 1912. Det är en autoimmun sjukdom där immunsystemet angriper sköldkörteln, vilket orsakar inflammation och vävnadsdöd.
Hashimotos sjukdom kan komma smygande, och börjar ofta med förhöjd ämnesomsättning. Allteftersom sköldkörteln och dess enzymer angrips av två olika antikroppar som kallas TPO-antikroppar (tyreoperoxidasantikroppar) och Tg-antikroppar (tyreoglobulinantikroppar) minskar produktionen av T3 och T4. Detta medför att hypofysen producerar mer TSH för att öka produktionen av sköldkörtelhormoner. Men när sköldkörteln förstörs av inflammation på grund av det överaktiva immunsystemet har det ingen effekt, och TSH förblir förgäves för högt.
Den låga nivån av sköldkörtelhormoner leder ofta till fler och fler symtom, beroende på vilken vävnad som underförsörjs med energi.
Därför är det alltid viktigt med en tidig diagnos och behandling. Inte minst i samband med graviditet.
Sjukdomen diagnostiseras genom blodprover, där man bör mäta förekomsten av de två antikropparna anti-TPO och anti-Tg samt TSH, fritt T4, fritt T3 och omvänt T3.

För lite och för mycket jod

Som nämnts behöver sköldkörteln jod när den ska bilda ämnesomsättningshormoner. Vi tål vanligtvis ganska mycket jod, men det tyder på att patienter med ämnesomsättningssjukdomar som Hashimotos måste vara försiktiga med att få för mycket jod. Särskilt i kombination med selenbrist.
Patienter med Hashimotos sjukdom få det bättre om de intar mer jod under en period, men efter några veckor kan det förvärra sjukdomen. Det framgår av en studie publicerad i Current Opinion in Endocrinology & Diabetes and Obesity.
En kinesisk studie från 2006 visade att ett stort intag av jod i sig ökar risken för autoimmuna reaktioner i sköldkörteln, som uppträder vid Hashimotos sjukdom.
En annan kinesisk studie från 2014, som omfattade 146 män och kvinnor med subkliniskt låg ämnesomsättning, visade att ett litet intag av jod resulterade i en sjunkande nivå av hypofyshormonet TSH, vilket är ett tecken på att sköldkörteln börjar fungera bättre.
Men det hjälper inte att bara se på jodintaget, eftersom selen spelar en lika viktig roll i ämnesomsättningen, som ofta förbises.

Selen har flera funktioner för sköldkörteln och ämnesomsättningen

Selenet ingår i upp till 35 olika selenoproteiner som fungerar som livsviktiga enzymer och antioxidanter. Selen har särskild betydelse för energiomsättningen, kretsloppet, immunförsvaret, fertiliteten, cancerförebyggande och ämnesomsättningen.
Som redan nämnts har de selenhaltiga enzymerna deiodinase 1–3 betydelse vid omvandling av det passiva T4-hormonet till det aktiva T3-hormonet i kroppens vävnader.
Andra selenhaltiga enzymer fungerar som kraftfulla antioxidanter som kallas GPx-enzymer (glutationperoxidaser), som skyddar sköldkörteln mot fria radikaler och oxidativ stress. De fria radikalerna är en biprodukt av vår egen syreomsättning, och volymen ökat enormt vid infektioner, tobaksrökning, alkohol, läkemedel, kvicksilver och andra föroreningar samt stress och åldringsprocesser.
Eftersom sköldkörteln genomströmmas av omkring fem liter blod per timme är den särskilt sårbar för fria radikaler, som i för stora mängder kan orsaka cellskador och inflammationer. Därför behöver vi olika antioxidanter, där selenhaltiga GPx-enzymer har en speciell förmåga att neutralisera fria radikaler och skydda sköldkörteln.
Selenoprotein S är en tredje typ av selenoproteiner, och de reglerar inflammatoriska processer i cellens endoplasmatiska retikulum, som är viktigt för många olika ämnesomsättningsprocesser i cellen.
En portugisisk studie från 2014 har visat att bristen på selenoprotein S är inblandad i en ökad mängd olika cytokiner, som i sig är involverade i inflammationer och Hashimotos sjukdom.

Selen verkar skydda mot för mycket jod

Mycket tyder på att tillräckligt selen skyddar mot för mycket jod och mot Hashimotos sjukdom.
I en kinesisk studie jämförde forskarna två områden, där befolkningarna intog olika mängder selen. Och i det område där befolkningen fick tillräckligt med selen fanns det en signifikant lägre förekomst av sköldkörtelsjukdomar.
Forskarna mätte också selenhalten i blodet, och det fanns en korrelation mellan höga nivåer av selen i blodet och en minskad risk för att utveckla autoimmuna sjukdomar som Hashimotos.
På båda nämnda områdena hade kineserna ett högre intag av jod, som kunde disponera för utvecklingen av Hashimotos, men det var inte fallet med kineserna som hade tillräckligt med selen i blodet.
Mycket tyder på att jod och selen bör vara i en form av balans, och att man särskilt bör lägga fokus på att få tillräckligt med selen.

Vi får mindre selen genom kosten, men det går att kompensera

I Europa ligger selenintaget från kosten långt under många andra länder på grund av markförhållandena och kostvanor. I Danmark är det genomsnittliga dagliga selenintaget under RI 55 mikrogram, och det bidrar med stor sannolikhet till den höga förekomsten av ämnesomsättningssjukdomar som Hashimotos. Men om man kompletterar med tillskott på 100–200 mikrogram dagligen får man på det stora hela motsvarande höga selenintag som ses i länder som Kanada, USA och Japan. Kosttillskott baserade på selenjäst innehåller flera organiska selenföreningar som liknar selenvariationen i selenrika livsmedel.

Blir selen ny standardbehandling?

Åtskilliga internationella studier har visat att tillskott med 200 mikrogram selen kan ha en positiv effekt på autoimmuna ämnesomsättningssjukdomar som Hashimotos, som ger för låg ämnesomsättning och Graves, som ger för hög ämnesomsättning.
Två större danska studier håller för närvarande på att förtydliga effekten av selentillskott hos ämnesomsättningspatienter. Den ena studien, CATALYST, behandlar Hashimotos. Det andra studien, GRASS, behandlar Graves.
Patienterna får 200 mikrogram selen dagligen. Om resultaten i de två danska studierna med selen till ämnesomsättningspatienter visar sig vara positiva kommer man framöver införa tillskott med selen i standardbehandlingen. Man kommer också att hålla koll på om behovet av T4 (och Eltroxin) minskar. För selen kan både öka nivån av ämnesomsättningshormoner och sänka antikropparna.

Referenser

Greenhill, J.P. Reduction of Deafness and Dumbness in Switzerland as result of Goiter Prophylaxis with Iodized Salt. American Journal of Obstetrics and Gynecology. 1945
http://www.ajog.org/article/0002-9378(46)90159-7/abstract

James Feyrer et al. The cognitive Effects of Micronutrient Deficiency: Evidence from Salt Iodization in the United States. (2013)
http://www.nber.org/papers/w19233.pdf

Quian, M et al. The Effects of Iodine on Intelligence in Children: A Meta-analysis of Studies Conducted in China. Asia Pacific Journal of Clinical Nutrition. 2005
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15734706

Joung, JY et al. Effect of Iodine Restriction on Thyroid Function in Subclinical Hypothyroid Patients in an Iodine-Replete Ares. A Long Period Observation in an Large Scale Cokort. Thyroid 2014
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24892764

Weiping Teng et al. Effect of Iodine Intake on Thyroid Diseases in China. New England Journal of medicine 2006
http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMoa054022

Michael B Zimmermann et al. Iodine Deficiency and Thyroid Disorders. The Lancet Diabetes & Endocrinology 2015
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25591468

Angela Leung et al. Iodine-induced Thyroid Dysfunction. Current Opinion in Endocrinology & Diebetes and Obesity. 2012
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22820214

Susan J FairWeather-Tait et al. Selenium in Human Health and Disease. Antioxidant & Redox Signalling 2011
https://online.liebertpub.com/doi/abs/10.1089/ars.2010.3275

Drutel, A et al: Selenium and the thyroid gland: more good news for clinicans. Clinical Endocrinologi 2013
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23046013

Shomburg, Lutz: Selenium, selenoproteins and the thyroid gland: interactions in health and disease. Nat. Rev. Endocrinol 8, 2012
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22009156

Liliana R Santos et al. A Polymorphism in the promotor Region of the Selenoprotein S Gene (SEPS1) Cintributes to Hashimoto´s Thyreoditis Susceptibility. The Journal of Clinical Endocrinology & metabolism 2014
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24471570

Qian Wu et al. Low Population Selenium Status is Associated With Incresed Prevalance of Thyroid Disease. The Journal of Clinocal Endocrinology & metabolism 2015.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26305620

Gärtner R et al: Selenium supplementation in patients with autoimmune thyroditis decreses thyroid peroxidase antibodies concentration. J Clin Endocrinol Metab. 2002
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11932302

The chronic autoimmune thyreoditis quantity of life serum trial (CATALYST): Study protocol for a randomized controlled trial
http://www.biomedcentral.com/content/pdf/1745-6215-15-115.pdf

Selenium supplementation for patients with Graves’ hyperthyroidism (the GRASS trial): study protocol for a randomized controlled trial
http://www.biomedcentral.com/content/pdf/1745-6215-14-119.pdf

http://chriskresser.com/the-gluten-thyroid-connection

http://www.thyreoidea.dk/artikler/jod/effekten-af-jodberigelsen-i-danmark-2009.html

EFSA (Den Europæiske Fødevaresikkerhedsautoritet)

Pernille Lund: Har du problemer med dit stofskifte? Ny Videnskab 2015