Benskörhet hänger samman med förbisedd magnesiumbrist

När det gäller skeletthälsan ligger det generellt sett mest fokus på kalcium och D-vitamin. Men nu visar det sig att magnesium spelar en avgörande, förbisedd roll. Detta framgår av en stor befolkningsstudie, publicerad i Frontiers in Nutrition, som visar att ju mindre magnesium kosten innehåller, desto större är risken att utveckla benskörhet. Speciellt när det gäller kvinnor över 55. Eftersom det tar flera år att utveckla benskörhet är det därför viktigt att vara välförsedd med magnesium genom en grov och grön kost eller tillskott. Man måste dessutom vara medveten om att för mycket kalcium samt syraneutraliserande och vätskedrivande läkemedel hämmar kroppens upptag och utnyttjande av magnesium.

Syftet med den nya studien var att titta närmare på sambandet mellan kostens innehåll av magnesium och en särskild poängsättning för magnesiumbrist (MDS) bland amerikanska vuxna med benskörhet. Forskarna inhämtade data från en större befolkningsstudie, NHANES, under perioden 2005–2018, så att ett större antal på 14 566 deltagare kunde inkluderas i analysen. Forskarna utarbetade flera modeller för att visa på olika samband mellan intag av magnesium via kost och benskörhet. I detta sammanhang tittade forskarna också närmare på upptaget eller biotillgängligheten av magnesium.
När forskarna hade justerat för olika variabler som kön, ålder, BMI och rökning fann de att kostens innehåll av magnesium är negativt förknippat med benskörhet. Speciellt när det gäller kvinnor över 55 år.
Den nya studien indikerar därför att personer som intar mindre magnesium än de officiella rekommendationerna löper en större risk för att utveckla benskörhet. Enligt resultaten bör personer som intar för lite magnesium genom kosten därför vara mer uppmärksamma på att bli undersökta för benskörhet.
Enligt den nya studien bör det på det stora taget läggas mer fokus på magnesium, vilket även gäller förebyggande av benskörhet.

• Benskörhet, som utvecklas under flera år, kan även drabba yngre människor.
• Det antas att benskörhet påverkar var tredje kvinna och var åttonde man i Danmark.

Benskörhet har allvarliga och ofta livshotande konsekvenser

Benskörhet är en sjukdom i skelettet, där benvävnadens mikrostruktur degenererar och mineraltätheten är låg. Detta leder till ett svagt skelett och en ökad risk för frakturer. Benfrakturer leder till minskad livskvalitet, och många, särskilt äldre, bryter höften om de faller. Detta leder ofta till komplikationer, placering på vårdhem och dödsfall efter ett års tid.
Det finns många faktorer som ökar risken för benskörhet, däribland genetiska, hormonella, brist på motion och ohälsosam kost.
Det är allmänt känt att kalcium är viktigt för skeletthälsan och att D-vitamin är viktigt för upptaget av kalcium. Därför innehåller de flesta tillskott för skelettet endast dessa två näringsämnen. Men det räcker inte

Magnesium påverkar skeletthälsan på flera fronter

De senaste åren har det legat ett ökat fokus på andra näringsämnen som magnesium i samband med muskel- och skelettsjukdomar. Detta beror på att magnesium är en viktig kofaktor i enzymer relaterade till syntesen av benmatrix och osteoblasterna, som är benbyggande celler. Magnesiumet ser med andra ord till att det mesta av kroppens kalcium kommer in i bencellerna.
Vid magnesiumbrist påverkas bisköldkörtlarna, som hjälper till att kontrollera kalciumhalten i blodet. Magnesiumbrist kan också hämma bencellernas kalciumupptag och blodets D-vitaminnivåer, vilket försämrar skelettets mineraltäthet. Bristen på magnesium kan också sätta igång skadliga inflammationsprocesser och en ökad aktivitet hos osteoklasterna, som normalt bryter ner gamla, utslitna benceller.
Tidigare studier har redan visat att ett lågt intag av magnesium genom kosten hänger samman med en lägre bentäthet i höfterna och hela kroppen. En metaanalys (Farsinejad-Marj et al) har visat att en kost med tillräckliga mängder av magnesium har ett positivt samband med bentätheten i nacke och höfter. Men i övrigt har man inte hittat större samband mellan kostens innehåll av magnesium och bentäthet i andra sammanhang som benskörhet.
Dessutom har de flesta studier främst fokuserat på mängden magnesium i kosten och inte själva upptaget av magnesium. Därför använde forskarna i den nya befolkningsstudien en speciell poängsättning för magnesiumbrist (MDS) som ger en bättre bild av kroppens upptag och utsöndring av magnesium. Ju högre poäng desto lägre biotillgänglighet av magnesium i kosten. På så sätt kan MDS-poängsättningen ge en bättre bild av kroppens magnesiumstatus och -brist.
Enligt forskarna bakom den nya studien finns det inga tidigare studier som har undersökt sambandet mellan magnesiumbrist och benskörhet utifrån MDS-poängsättningen.
Den nya studien ger därför en mer korrekt bild av sambandet mellan kostens innehåll av magnesium, biotillgänglighet och risken för att utveckla benskörhet.

Var finns magnesium och vad hämmar upptaget?

Magnesium förekommer främst i fullkorn, nötter, kärnor, kål, böner och andra kompakta grönsaker.
Åldrandeprocesser, brist på magsyra, för mycket kalcium samt syraneutraliserande och blodtrycksläkemedel hämmar upptaget och utnyttjandet av magnesium. Det gör även brist på D-vitamin. Dessutom kan en hög konsumtion av alkohol, insulinresistens, diabetes, vätskedrivande läkemedel och diarré öka utsöndringen.
I Europa är de officiella rekommendationerna, RI, för magnesium 350 mg för män och 300 mg för kvinnor. Vid brister och dåligt utnyttjande kan behovet vara större.

Referenser:

Associations of the Dietary Magnesium Intake and Magnesium Depletion Score With Osteoporosis Among American Adults: Data From the National Health and Nutrition Examination Survey
Jie Want, Fei Xing, Ning Sheng, Zhou Xing Front Nutr. 2022; 9: 883264.