Mineraler ingår i en mängd funktioner som har en avgörande betydelse för immunförsvaret. Därför kan brist på ett eller flera mineraler öka risken för infektioner eller att immunförsvaret initierar olämpliga inflammationer som skadar frisk vävnad. I en ny översiktsartikel publicerad i tidskriften Nutrients tittar författarna närmare på vikten av magnesium, selen, zink, järn och koppar för immunförsvaret. Författarna påpekar också att veganer, äldre, kroniskt sjuka, gravida och elitidrottare ofta har brister som kräver tillskott. Det är dessutom problematiskt att jorden i Europa och stora delar av världen är fattig på selen, så det är svårt att få i sig tillräckligt genom kosten. Å andra sidan bör vi heller inte överdosera intaget av mineraler, och därför kan du läsa mer om de optimala doserna för immunförsvaret här.

Fler och fler blir veganer och det råder delade meningar bland experter om huruvida denna växtbaserade kost är lämplig för barn. Men nu har en grupp polska forskare funnit att barn som äter vegankost i genomsnitt är lägre till växten, och de har även lägre skelettäthet jämfört med barn som får kött och mejeriprodukter. Barn på vegankost löper också en högre risk att drabbas av brist på aminosyror, B12-vitamin, D-vitamin, A-vitamin, järn, selen, jod och omega-3-fettsyran DHA. Detta framgår både av den polska studien och tidigare studier. För växande barn är det särskilt viktigt att de får i sig tillräckligt med näringsämnen för musklerna, skelettet, hjärnan och en mängd olika enzymprocesser. Vegankost till barn bör därför kompletteras med relevanta tillskott som kompenserar för bristerna.

D-vitamin har en avgörande betydelse för hälsan på flera fronter. Mest fokus ligger på skelettet, och många i sjukvården känner inte till de andra livsviktiga funktionerna. Därför har ungefär hälften av världens befolkning en låg nivå av D-vitamin i blodet vilket ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar, högt blodtryck, cancer, typ 2-diabetes, Alzheimers sjukdom, luftvägsinfektioner som covid-19 och tidig dödlighet. Detta framgår av en översiktsartikel som har publicerats i tidskriften Nutrients. Författarna påpekar också att forskning om D-vitamin ofta är bristfällig eller missvisande eftersom man koncentrerar sig på tillskott snarare än innehållet i blodet av D-vitaminformen 25(OH)D. I flera studier har man alltså gett för små doser eller doser under för korta perioder som inte har optimerat nivån. Det verkar också som om innehållet av 25(OH)D i blodet bör vara över 75 nmol/l om det ska skydda mot hjärt-kärlsjukdomar, cancer och tidig dödlighet. Eftersom detta gränsvärde är högre än de officiella gränsvärdena rekommenderar författarna större tillskott för att uppnå de optimala nivåerna.

Icke-alkoholorsakad fettlever är en kronisk leversjukdom som sprider sig som en pandemi. Icke-alkoholorsakad fettleversjukdom är nära relaterad till fetma samt metaboliskt syndrom, som är ett förstadium till typ 2-diabetes. Kosten har stor betydelse, och en stor kinesisk studie har nu visat att ett högre intag av C-vitamin kan förbättra blodsockret och leverfunktionen. Samtidigt kan det likställas med att minska intaget av kolhydrater och framför allt fruktos, som i stora mängder belastar levern så att den kan liknas vid en fettfabrik.

Hjärnans neuroner innehåller ganska stora mängder C-vitamin, som har flera funktioner i upprätthållandet av ett hälsosamt nervsystem. Det visar sig nu att brist på C-vitamin kan påverka neuronernas signalering i hjärnan. Det betyder också att brist på C-vitamin kan försämra äldre människors minne och andra kognitiva färdigheter. Detta framgår av en ny studie från Flinders University i Australien.
Eftersom lindrig kognitiv funktionsnedsättning är mycket vanligt bland äldre och kan vara ett förstadium till demens är det därför relevant att få i sig tillräckligt med C-vitamin hela livet.

- och vad är det annars bra för?

Den ryska invasionen av Ukraina har ökat oron för kärnvapenkrig och utsläpp av radioaktiva ämnen från lokala kärnkraftverk. Många har köpt på sig stora mängder jodtabletter för att skydda sig mot radioaktiv strålning, eftersom det i akuta situationer behövs mycket stora doser om man befinner sig relativt nära ett utsläpp. Men man ska vara medveten om att sköldkörteln bara kan lagra jod under en begränsad tid och att för mycket jod kan vara farligt. Det är alltså ingen idé att ta stora doser profylaktiskt. Samtidigt verkar det som att jodbrist är ganska vanligt. Och vi har under alla omständigheter behov av passande mängder jod under hela livet, eftersom det påverkar ämnesomsättningen, östrogenbalansen och andra funktioner. Så hur mycket jod har vi egentligen behov av dagligen och vid eventuell exponering för akut radioaktiv strålning?