Molybdenets betydelse för levern och ett antal enzymfunktioner

Molybden är viktigt för leverns avgiftning samt nedbrytning av proteiner, puriner och fetter. Molybden har också betydelse för bildandet av B12-vitamin. Studier tyder dessutom på att brist på eller dåligt utnyttjande av molybden ökar risken för urinsyregikt, icke-alkoholorsakad fettleversjukdom och hepatocellulärt karcinom, en cancerform i levern.

Molybden är ett essentiellt näringsämne som fungerar som en kofaktor i flera enzymer som är involverade i ett antal metaboliska processer. Ett av enzymerna, xantinoxidas (XO), spelar en central roll i omsättningen av puriner och urinsyra. Puriner är viktiga beståndsdelar i celler, och när cellerna dör omvandlas purinerna till urinsyra som utsöndras via njurarna. Majoriteten av purinerna i blodet kommer från nedbrytning av kroppens egna celler, och en del puriner finns även i rött kött, inälvsmat, skaldjur, fiskrom, ansjovis och sardiner.
Under normala omständigheter förekommer det en balans mellan kroppens bildande och utsöndring av urinsyra. Men hos de flesta patienter med urinsyregikt utsöndrar njurarna inte tillräckligt med urinsyra, och kristaller av urinsyra bildas från blodet och sätter sig i en eller flera leder. Detta orsakar ofta ett mycket smärtsamt inflammatoriskt tillstånd. Förhöjd urinsyra och gikt drabbar dessutom oftare överviktiga, typ 2-diabetiker, personer med högt blodtryck och personer med nedsatt njurfunktion. Vätskedrivande läkemedel, blodtrycksläkemedel och för mycket alkohol kan också utlösa ett anfall.
Xantinoxidas (XO) spelar också en central roll i nedbrytningen av läkemedel och andra skadliga ämnen genom att generera fria radikaler. Men om för många fria radikaler bildas kan oxidativ stress och dysfunktioner uppstå i organen, där levern är särskilt sårbar. Ökad XO-aktivitet är följaktligen förknippad med icke-alkoholorsakad fettlever och hepatocellulärt karcinom.
Aldehydoxidas (AO) är ett annat enzym som innehåller molybden, och det är också involverat i nedbrytningen av skadliga ämnen genom att generera fria radikaler. Men aldehydoxidas i alltför stora mängder kan också motverka effekterna av vissa läkemedel och bidra till leverskador.
Ett tredje molybdenenzym kallas sulfitoxidas (SOX), och det har betydelse för nedbrytningen av svavelhaltiga aminosyror. Nyligen genomförda studier tyder på att SOX också har potential som en diagnostisk markör för hepatocellulärt karcinom.
Den senast upptäckta medlemmen av molybdenenzymerna kallas mitokondriell amindoxim-reducerande komponent (mARC), och är involverad i nedbrytningen av läkemedel samt andra detoxreaktioner.
Molybden har i allmänhet betydelse för nedbrytningen av många skadliga ämnen, däribland sulfiter och alkohol.
Molybden finns framförallt i blodet och i organ som levern, njurarna, binjurarna och mjälten, där alla molybdeninnehållande enzymer spelar en central roll i en rad komplicerade metaboliska processer som bör koordineras efter kroppens inre jämvikt, homeostasen.
Även om kosten vanligtvis innehåller tillräckligt med molybden, kan brist på molybden kofaktor (MoCD) uppstå på grund av genetiska defekter i flera av de metaboliska stegen. Detta kan då göra att enzymerna XO, AOs och SOX inte fungerar tillräckligt bra, vilket resulterar i rubbningar i metaboliska processer. Samtidigt ökar risken för urinsyregikt, icke-alkoholorsakad fettleversjukdom, hepatocellulärt karcinom och andra kliniska komplikationer. Vid vissa leversjukdomar kan blodets innehåll av molybden vara förhöjt, och man känner ännu inte till de exakta mekanismerna.
Eftersom molybden genererar fria radikaler vid nedbrytning av skadliga ämnen bör man vara välförsedd med skyddande antioxidanter som A-, C- och E-vitamin samt selen och zink, så att de fria radikalerna inte skadar celler och vävnader.
Molybden spelar också en roll för bildandet av B12-vitamin och omsättningen av fettämnen.
Enligt översiktsartikeln, som har publicerats i tidskriften Biomolecules, kan en större kunskap om molybden kofaktor (MoCD) och de olika molybdeninnehållande enzymerna bidra till större insikt om olika diagnoser och behandlingar. Men molybden används ännu inte som en specifik medicinsk behandling, och det är under alla omständigheter bäst att få i sig tillräckligt med molybden genom kosten.

Källor till molybden, behov och tillskott

Molybden finns mest i vitlök, baljväxter, brunt ris och inälvsmat, men även i fullkorn, ägg, röd paprika, gröna bönor, linser, nötter och mejeriprodukter. Det råder fortfarande osäkerhet kring dagsbehovet för vuxna, som är satt till 52 mikrogram i de nordiska näringsrekommendationerna. Man uppskattar dessutom att det genomsnittliga intaget är 65 mikrogram, vilket borde vara tillräckligt.

Referenser:

Jakub Piotr Adamus et al. Molybdenum´s Role as an Essential Element in Enzymes Catabolizing Redox Reactions: A Review. 2024