Brist på en särskild selenförening i blodet ökar risken för hjärtsvikt

Brist på selenoprotein P i blodet ökar risken för hjärtsvikt. Detta framgår av en svensk befolkningsstudie, där författarna kommer närmare in på hur selenoprotein P fungerar som en markör för kroppens selenstatus och som ett förstadium till de andra selenoproteinerna. Det tyder också på att vi behöver cirka 100 mikrogram selen per dag för att mätta selenoprotein P. Men eftersom jorden i Europa är fattig på selen är det svårt att få i sig denna mängd genom kosten.

Det har länge varit känt att selenbrist är kopplat till hjärt-kärlsjukdomar, försämrad prognos vid hjärtsvikt och tidig död. I en nyare befolkningsstudie observerade man också att högre selennivåer i blodet hänger samman med en minskad risk för både hjärtsvikt och tidig död, men bara hos icke-rökare. I den nya svenska studien ville forskarna närmare undersöka om selenoprotein P (SELENOP) har någon inverkan på risken för hjärtsvikt.
Forskarna mätte koncentrationen av selenoprotein P i plasma hos 4 803 deltagare från befolkningsstudien ”Malmö Preventive Project”. 70 procent av deltagarna var män, genomsnittsåldern var 69,6 år och 19,7 procent av deltagarna var rökare. Deltagare som tidigare hade haft hjärtsvikt exkluderades.
Forskarna använde mätmetoden ELISA, som kan avslöja koncentrationen av ett visst protein i ett blodprov. Forskarna jämförde sen hjärthälsan hos de deltagare som hade den högsta koncentrationen av selenoprotein P i plasma med de deltagare som hade den lägsta koncentrationen av selenoprotein P i plasma.
Uppföljningsperioden varade i 14,7 år, och det visade sig att ju högre koncentrationen av selenoprotein P deltagarna hade i plasma, desto lägre risk löpte de för att utveckla hjärtsvikt.
Forskarna drar därför slutsatsen att låga nivåer av selenoprotein P i blodet ökar risken för hjärtsvikt hos den allmänna befolkningen, däribland rökare. Forskarna hänvisar dessutom till en tidigare svensk befolkningsstudie, där de påvisade att låga nivåer av selenoprotein P i blodet är förbundna med sämre livskvalitet, större risk för tidig död och sämre prognos för patienter som utvecklar akut hjärtsvikt.

Selenbrist orsakar hjärt-kärlsjukdomar

I nordöstra Kina i Keshan-provinsen är jorden extremt fattig på selen. Här upptäckte man för första gången på 1930-talet ett samband mellan selenbrist och en dödlig hjärtsjukdom som fick sitt namn efter provinsen – Keshans sjukdom. Den orsakas av ett annars harmlöst virus, Coxsackie B, som immunförsvaret inte kan bekämpa vid brist på selen. På 1960-talet började sedan befolkningen i området utrota den dödliga sjukdomen med selentillskott.
Senare har man i ett stort antal studier och metaanalyser funnit ett samband mellan selenbrist och hjärt-kärlsjukdomar, däribland åderförkalkning i hjärtats kranskärl, som också kallas ischemisk hjärtsjukdom. Dessutom kan selenbrist öka risken för cancer och andra allvarliga sjukdomar.

Hur skyddar selen mot hjärt-kärlsjukdomar?

Selen ingår i cirka 25 olika selenoproteiner som bland annat är viktiga för energiomsättningen, immunförsvaret, ämnesomsättningen och skyddande antioxidanter.
Från kosten tar levern upp olika selenföreningar, som ingår i en komplicerad selenomsättning. I blodet finns selen i hög koncentration i selenoprotein P, som fungerar som en distributör. Och när selenoprotein P tas upp i cellerna omvandlas det till de många andra selenoproteinerna enligt cellernas och kroppens behov.
Som framgår är det hårt arbetande hjärtat i behov av selen i samband med energiomsättningen. Dessutom stödjer selen olika antioxidanter, däribland GPx, som skyddar hjärtat och cirkulationen mot oxidativ stress. Det är ett tillstånd där det finns för många fria radikaler som kan orsaka kedjereaktioner och angripa celler och vävnader. Det visar sig också att det livsviktiga kolesterolet blir farligt först när det angrips av fria radikaler, varefter det blir värdelöst och lagras in i kärlväggen. Det är därför oxidativ stress – och inte kolesterolet – som skapar grogrund för åderförkalkning.
Eftersom risken för oxidativ stress ökar i samband med åldringsprocesser, stress, övervikt, typ 2-diabetes, tobaksrökning, förgiftningar och många läkemedel, ökar behovet av skyddande antioxidanter i takt med detta.

Optimala värden i blodet och relevanta tillskott

Den optimala nivån för selen i blodet är omkring 120 µg/l. Men i de europeiska länderna ligger den genomsnittliga nivån på 70–85 µg/l. Det enda undantaget är Finland, som införde obligatorisk selenberikning av jorden på 1980-talet. Denna åtgärd har inneburit att det genomsnittliga selenintaget i Finland ligger på 100–110 µg per dag, vilket i regel är tillräckligt för att optimera blodets nivå. Men det finns fortfarande många européer som får i sig alldeles för lite selen, vilket ökar risken för hjärtsvikt, cirkulationssjukdomar, ämnesomsättningssjukdomar, cancer och många andra sjukdomar. Därför kan det ofta vara relevant med ett selentillskott av god kvalitet som optimerar blodets nivå.

Referenser:

Amra Jujic et al. Selenoprotein P deficiency is associated with higher risk of incident heart failure. Free Radical Biology and Medicine. 2023