Vad är selen

Selen är ett mineral som tillhör svavelfamiljen. Växterna tar upp selen från jorden som selenat, på samma sätt som de tar upp svavel som sulfat. Kroppen innehåller 13–20 mg selen, varav 50 procent finns i levern. Det finns selen i alla celler, men de särskilt höga koncentrationerna finns i könskörtlar och sperma.

Selen är ett så kallat spårämne, vilket innebär att det finns i mikroskopiska mängder (spår) i kosten. Selen är bland annat en beståndsdel av enzymet glutation, som finns i alla kroppens celler. Det var det första selenenzymet som upptäcktes.

Selen upptäcktes 1817 av svensken Jöns Berzelius. Han namngav det okända grundämnet efter den grekiska mångudinnan Selene. Genom tiderna har man haft olika uppfattningar om selen, från att det ansågs extremt giftigt till att det ansågs kunna förebygga cancer.

1817 Den svenska kemisten Jöns Berzelius upptäcker selen.

1930 Selen anses vara extremt giftigt.

1941 Man konstaterar att selen kan vara ett viktigt spårmineral för levande vävnad.

1943 Selen anses vara ett cancerframkallande ämne.

1949 Selen kan förebygga levertumörer hos råttor.

1957 Forskaren Klaus Schwarz visar att selen i mikroskopiska mängder har en livsviktig betydelse för hälsan.

1966 Selen anses kunna motverka cancer.

1973 Det första selenproteinet glutationperoxidas (GSH-Px) upptäcks.

1996 Forskaren Larry Clark skakar den medicinska världen genom att visa selenets förmåga att hämma flera olika cancerformer.

2000 Forskaren Margaret Rayman visar att selen på många områden är viktigt för människors hälsa.

Selen finns i jorden som oorganiskt selen. När det regnar löses det oorganiska selenet upp i mindre delar, som växter och bakterier kan ta upp från jorden. Växter tar endast upp oorganiskt selen från jorden, där det via fotosyntesen omvandlas till organiskt selen. Djuren äter växterna och får på så sätt selen. Människor kan få selen genom växter, men också när de äter kött från nötkreatur som har betat. På så sätt vandrar selenet genom hela näringskedjan.

Skillnaden mellan oorganiskt och organiskt selen är att organiskt selen innehåller kol. Kolet ger bättre upptag i kroppen och mindre toxicitet. Djur och bakterier tar upp både oorganiskt och organiskt selen.

Selen är ett mineral som förekommer i jorden precis som guld, uran och järn. Var man geografiskt bor på jordklotet spelar därför en stor roll för hur mycket selen man kan få.

Utöver det geografiska läget har jordbruk också ett avgörande inflytande på hur mycket selen man intar. På grund av den intensiva odling vi utsätter vår jord för idag finns det flera växter än tidigare på samma område som måste dela samma mängd selen.

Detta leder till lägre seleninnehåll i växter och även mindre selen i kött. I slutändan innebär det att vi inte får tillräckligt med selen.

Många länder har idag kompenserat för detta genom att tillsätta selen i djurfoder. Detta gör man med hänsyn till det faktum att selen förebygger sjukdom hos djuren.