Värt att veta

Organiskt eller oorganiskt krom

Organiskt eller oorganiskt kromKrom är ett grundämne och en metall. Det är också ett viktigt mikronäringsämne för människor i form av ett så kallat trivalent krom. Det finns också divalent och hexavalent krom, men dessa kromföreningar är giftiga. Alla godkända kromtillskott består av trivalent krom. De olika kromformerna kan bilda ett antal olika kemiska föreningar till andra ämnen.

Krom bidrar till kroppens upptag av makronäringsämnen, det vill säga kolhydrater, proteiner och fettämnen. Det är dock bättre känt att krom ingår i kroppens blodsockerreglering. Utan krom är insulinet ineffektivt. Kromets inflytande på makronäringsämnen och blodsocker erkänns av EFSA.

Människan är inte i stånd att ta upp och utnyttja rena grundämnen särskilt bra. I vår kost finns dessa grundämnen inbyggda i matens molekyler. I kosttillskott är en mycket använd metod att binda ett grundämne till olika organiska eller oorganiska föreningar för att underlätta upptaget. Krom är ett av de svåraste ämnena för kroppen att ta upp, även i de fall där kroppen saknar krom. Krom har en dålig upptaglighet eller biotillgänglighet.

Organisk kromjäst har bäst upptaglighet

Kromtillskott kan vara antingen oorganiska eller organiska. Krom i vår kost innehåller en blandning av organiska och oorganiska kromföreningar. Organiskt bundna mineraler, däribland krom, tas som regel upp bättre än oorganiska. Att ett ämne är organiskt innebär att det innehåller kol. Det kan ibland också beteckna ämnen som bildas av levande organismer i motsats till syntetiskt framställda ämnen. Upptagligheten av oorganiskt krom från kosttillskott ligger därför bara på mellan 0,1 och 2 procent, men från organisk kromjäst ligger den på upp till 20 procent.

En viktig orsak till att krom i allmänhet tas upp så dåligt i kroppen beror inte minst på att kromföreningar normalt inte är vattenlösliga. Endast ett fåtal vattenlösliga kromföreningar är kända, men ingen av dessa används i kosttillskott. Det är därför av stor vikt vilken kromförening som används i kosttillskott, vilket också framgår av följande.

Översikt över olika godkända kromföreningars upptaglighet:

  • Kromklorid: En oorganisk kromförening med dålig upptaglighet (0,1–2 procent).
  • Krompikolinat: En syntetiskt framställd organisk kromförening som ofta används i kosttillskott. Den är fettlöslig, vilket borde göra den svårare att ta upp i förhållande till vattenlösliga kromföreningar. EFSA skriver dock att upptagligheten av krompikolinat är densamma eller bara något högre än för andra kromformer. Det vill säga cirka 2 procent. Krompikolinat har gett väldigt motstridiga vetenskapliga resultat när det gäller hälsa och säkerhet.
  • Kromnikotinat (krompolynikotinat): Organisk kromförening, men med en dålig upptaglighet på 0,5–2 procent enligt EFSA.
  • Krom från kosten: Består av en blandning av organiska och oorganiska kromföreningar. Upptaget härifrån är överraskande lågt, nämligen endast mellan 0,5 och 3 procent.
  • Kromjäst: naturlig trivalent med marknadens högsta upptaglighet. Kromjäst har en upptaglighet som är upp till 10 gånger högre än kromklorid och därmed också krompikolinat. Därför uppnås en upptaglighet på upp till cirka 20 procent.

Hur kromjäst framställs

  • Levande jästceller fordras med oorganisk kromklorid.
  • Krom inarbetas och integreras i jästens väggar och ingår i dess proteiner, varigenom den ändras till naturlig, organisk kromjäst.
  • Kromjästen pastöriseras, varigenom jästcellerna dör.
  • De kromhaltiga jästcellerna renas, spraytorkas, pulveriseras och pressas till tabletter.
  • Vid intag av tabletterna spaltas jästens kromhaltiga proteiner till kromhaltiga peptider och aminosyror i tarmarna.
  • Krompeptider och -aminosyror passerar lätt tarmväggen, i motsats till krom från exempelvis kromklorid och krompikolinat som huvudsakligen tas upp genom passiv diffusion.

Passiv diffusion är inte ett effektivt sätt att ta upp ämnen på, eftersom molekylerna rör sig långsamt från en miljö med hög koncentration till en miljö med en lägre koncentration utan att cellen använder energi.

Från GTF till kromodulin

Vi har i många år fått veta att den mest aktiva typen av krom ingår i ett ämne som kallas GTF (glukostoleransfaktor). GTF hävdas bestå av tre aminosyror och ett B-vitamin.

Problemet med GTF är att det bara är en delvis underbyggd teori, och man har aldrig lyckats bevisa förekomsten av GTF-molekylen. Kromforskare tror inte längre på förekomsten av GTF-molekylen.
Nyare forskning har dock påvisat förekomsten av en unik krombindande molekyl som kallas kromodulin, som skiljer sig något från GTF men har samma egenskaper. Så när man talar om kromodulin istället för GTF-krom så är det samma fördelar som avses.

Kromodulin är kort sagt det komplex av hjälpämnen som är mest effektivt för upptag och utnyttjande av krom i kroppen. Det finns naturligt i flera livsmedel, men i en särskilt hög mängd i jästceller.

En jämförelse mellan GTF och kromodulin
GTF Kromodulin
Niacin Aspartat
Glycin Glycin
Cystein Cystein
Glutaminsyra Glutamat


Som det framgår föreligger det ingen större skillnad mellan GTF och kromodulin. Det förekommer då praktiskt taget samma hantering av krom i kroppen som tillskrivs de två förklarande modellerna.

Jäst av typen Saccharomyces cerevisiae har ett naturligt högt innehåll av krom. Dessutom innehåller jäst alla de aminosyror som finns i GTF/kromodulin. Det gör jäst optimalt för att packa in kromen, som närmast ”smugglas” in förklädd som aminosyror och bidrar till den unikt höga upptagligheten av kromjäst.

Krom och candida

Candida albicans är namnet på en jästsvamp som lever naturligt i tarmen hos 80 procent av befolkningen utan att vålla någon skada. I vissa fall kan den sprida sig för mycket och ge upphov till en sjukdom som kallas candidiasis. Detta kan exempelvis inträffa efter behandling med antibiotika, som dödar de bakterier som normalt håller candidan i schack.

Många alternativa terapeuter avråder från alla produkter med jäst till personer som tros ha candidiasis. Det finns det ingen anledning till, eftersom livsmedel med jäst varken främjar tillväxt eller spridning av candidasvamp i tarmarna. Däremot kommer de lättupptagliga kromföreningarna i kromjäst att gynna personer med candidiasis genom att bidra till att stabilisera deras blodsocker, vilket ofta är för högt och alltför fluktuerande. Kromjäst innehåller inte levande, förökningsdugliga jästceller, men däremot kromberikat proteinpulver framställt av jästceller. Endast för personer som är allergiska mot jäst kan kromjäst utgöra ett problem.

Vad är blodsocker?

Blodsocker är blodets innehåll av glukos (druvsocker). Det mäts i millimol per liter (mmol/l). När vi äter bryts maten ner till bland annat glukos, varefter blodsockret stiger. Insulin från bukspottkörteln stänger tillsammans med krom in blodets innehåll av glukos i cellerna, varefter blodsockret faller. Vanligtvis rör sig blodsockret inom snäva gränser under dagen (mellan cirka 4–8 mmol/l).

Vem drar fördel av kromjäst

De flesta människor idag drar nytta av ett dagligt tillskott med kromjäst, men särskilt typ 2-diabetiker, överviktiga och personer med blodsockerobalans kommer att kunna uppnå ett förbättrat blodsocker med ett högupptagligt kromjästpreparat. Hård träning ökar kroppens utsöndring av krom, vilket kan ersättas med ett kromjästtillskott.
Med åldern sjunker kroppens omsättning av krom till någonstans mellan 25–40 procent. Därför är kromjäst särskilt lämplig för äldre på grund av dess goda upptaglighet, vilken som det framgår är många gånger högre än för krom från kosten.